Kämpar och försöker vara stark mest hela tiden.Försöker att ta dagar som de kommer,att inte bli stressad
eller irriterad över småsaker, inte bli arg/ledsen över sånt jag inte kan påverka!
Men ibland brister det!
Just nu är jag arg,så vansinnigt jävla förbannad(ursäkta språket).
Eller så är jag kanske egentligen väldigt, väldigt ledsen. Känslan inuti är densamma.
Tårarna rinner utan stopp.
Är så arg på den där sjukdomen som drabbat vår familj. För att den förstör för oss,gör att vi inte kan göra saker som "normala" familjer gör tillsammans. Arg för att den gör min man så trött att han inte orkar så mycket längre.Ledsen för att det gör så ont att se hur ledsen han är av just den anledningen!
Jag vill skrika,svära långa fula ramsor med de fulaste ord jag kan,jag vill slå någon på käften,men vad hjälper det?Jag är trött på att vara stark.
Vi har varandra och det är jag glad för,tro inget annat, men jag är trött...
Jag pratar inte ofta om att det är jobbigt att leva med denna sjukdomen i familjen,för oftast tänker jag inte så.Håller skenet uppe så gott det går.Men idag är det tufft!
Försöker fokusera och vända ilskan/sorgen till något bra.Vem vet snart,snart kanske det finns ett botemedel?
Den tanken håller mig uppe!
Snälla tro nu inte att det här är något "tycksyndom " inlägg,bloggen är ju till för mina tankar och funderingar,för att jag behöver skriva av mig alla de ord jag inte säger högt!
Du ska inte be om ursäkt för dina känslor i din egna blogg! Du skriver precis vad du vill, hur du vill, när du vill, om vad du vill! Sen om folk läser de eller inte är upp till dom!
SvaraRaderaJag är så imponerad över din styrka men man kan inte vara starkast jämt! Klart du ska gråta, skrika och vara hur förbannad du vill. Får du inte ur dej de så kommer du gå in i väggen istället!
Massa styrkekramar och till Janos! Och barnen så klart!
<3
till dej*
SvaraRaderaIbland behöver man få ur sig saker från "systemet"
SvaraRaderaInte bra att gå och bära det inombords.
Ha en trevlig och tack för besöket :-)