så här vill jag bli när jag blir gammal

Finaste lilla morfar=)

Imorse träffade jag min lilla morfar.

 När jag blir gammal vill jag bli som han. Eller som den här tanten.

Åter till min lilla morfar,han är 87 år ung,som han nog själv skulle påstå.

Han bor själv med sin stora hund, i sitt lilla radhus, sedan mormor gick bort för ca tio år sen.

Han städar,lagar mat,tvättar ja han klarar sig helt själv. Ingen hemhjälp alls!

Han kan till och med köra bil fortfarande.

Varje dag klockan kvart över nio tar han sin lilla bil och åker till COOP för att handla. 

Det är enda gången han lämnar sin hund ensam.

Hunden går han på långpromenader med minst fyra gånger om dagen!

Visst några krämpor har han väl, men i övrigt är han helt frisk och pigg.

Helt klar i huvudet är han också.

Dessutom så älskar han att vara busiga farbrorn med sina barnbarnsbarn, 

även om han inte har riktigt samma ork längre.

Igår fick han brev från kommunen,

med förfrågan om ifall han ville ha hjälp i hemmet

 eller ett trygghets larm.

Men lilla morfar tyckte minsann att det där var ju för gamlingar!

Han är den bästa farbrorn jag vet,älskade lilla morfar! 

vad har jag gett mig in på?

Okej då var allså "bollen" iväg sparkad.Nu återstår bara en evigt lång väntan på att få den tillbaka.

Nerverna låg helt på utsidan och min enda tanke under hela tiden var 

-vad har jag gett mig in på???

Herregud jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv! Illamåendet visste liksom inga gränser alls.

En massa frågor som krävde bra svar.

Blev helt tom i huvudet och har ingen aning om vad jag svarade!

Tillfällig minnesförlust,tror jag att jag drabbades av.

Lätt att va efterklok

Ge mig nuuu!!!!

Tänk om jag hade tagit vägen förbi affären på väg från jobbet. Då hade jag suttit här nu och mosat i mig chokladbit efter chokladbit,tills jag nästan kräkts! 

Men det gjorde jag ju inte fan också .

Nej då istället sitter jag här och äter torra jävla knäckebröd. 

Ja det är ju gott det också men inte när man vill ha choklad! Erkänner härmed mitt sockerberoende,om jag inte gjort det tidigare.

låt tiden gå fort

Skulle så hemskt gärna vilja att den här veckan var över.

Oftast tycker jag att tiden går för fort och att jag inte riktigt hinner med. Men nu kan inte tiden gå fort nog.

Är helt uppbokad av jobb, olika möten och läkartider hela veckan!

Dessutom vill de där fjärilarna i magen inte ge mig någon ro,de bara fortsätter att fladdra.

Känner mig galet stressad och tokigt nervös.

Rädd för att jag ska glömma något viktigt.

Åhh om det bara kunde vara söndag eller nåt istället!

syskonkärlek

Här har man gått och längtat efter och saknat sina små som varit iväg på lite äventyr.

Knappt hinner de innanför dörren innan de slåss,bråkar och skriker åt varann.

Underbara, härliga syskon kärlek...suck!

älskade ungar

Finns nog inget bättre än en ledig lördagmorgon med mina små hjärtan.
Disney kanalen är på för fullt,frukosten framdukad och vi bara myser.
Det skrattas åt programmen och sjungs med till musiken. Små härliga barnröster som sjunger upp sig på morgonen,varma små händer som klappar på min kind,och deras små röster som säger till mig
-åh mamma vad jag tycker om dig!
eller
-åh vad snäll och söt du är mamma!(trots att håret står åt alla håll och kanter och sminkningen är obefintlig)
Fina,fina små ungar!

härliga fredag

Härliga fredag!
Kort jobbdag,fika med finaste Thezza och nu vinkväll med käraste svärmor!
Lovely!!!
Ha en toppen helg alla fina!

på kurs

Ikväll drar vi på italienska kurs,jag och mannen.
Största ska vara barnvakt åt sina småsyskon,hur ska det gå tänker jag.
Ibland kan de vara hur snälla som helst mot varann och ibland kan de inte ens vara i samma rum i fem minuter utan att klösa ögonen ur varann.
Hoppas att ikväll är en sams kväll för mina älsklingar.

väntan

Såna här har jag i min mage!
Bild lånad från nätet.

Nervös så det pirrar i magen.

Fjärilarna fladdrar runt,runt och vill inte slå sig till ro.

Väntar med spänning på det som ska ske nästa vecka, fast med en slags skräckblandad förtjusning.

Hoppas,hoppas!

kvällar

Ibland skulle man vilja att timmarna på kvällen varade lite längre.Bara för att få vara nära mina små hjärtan en stund mer.
Mitt stora hjärta fattas mig.(pappavecka)

En familjekväll med idol varvat med knasiga konversationer,fnitter,krosskramar,ryggknäckarkramar och en och annan liten puss,tog slut alldeles för fort.

För när man tycker riktigt,riktigt mycket om någon, då bara måste man kramas hårt,som Nelly sa.
Nu ligger de nedbäddade i sina sängar och sover sött.
Tror att jag ska smyga in och stjäla en puss till,tyst,tyst för att inte väckas.

glömska barn

Barnen har visst helt glömt vad vi gör på morgnarna här hemma och varför vi faktiskt går upp på morgonen!
Jag trodde att de hade koll på det där med rutiner nu,en bit in på hösten men icke! 
Jag får hela tiden styra dom i rätt riktning och tjata,jag gillar INTE att tjata!
Varje vardagsmorgon får jag påminna dom om att de MÅSTE gå upp ur sängen,klä på sig,äta frukost,borsta tänder och ta på sig skor och ytterkläder.
De borde ju fixa det där själva...(Det gör dom ju egentligen men det tar ju sån tid!!!)
Om vi skulle köra på i deras takt så skulle vi ju behöva gå upp kl 5 på morgonen och vem orkar det om man inte absolut måste?
Tidsbristen gör mina barn alldeles för bortskämda. Jag passar upp på dom hela tiden,så fel jag vet!
Men vad gör man inte för att komma i tid?.

När de ska fixa sina morgnar själva så kommer vi alltid i sista minuten,det ger mig magsår.
De fastnar i frukostlekar,i sin spegelbild,i tvn eller i sina tankar.
(Vilket är helt okej en ledig dag då vi har tid till det.)
Då blir ju min uppgift att avbryta det där roliga,tjata lite och stressa dom.
Varför fick jag den tråkiga uppgiften?
Känns som jag är en kofösare,fast jag föser barn i stället.
Barnfösare kanske man kan kalla det?

ett beroende

Jag har skaffat mig ett missbruk,jag har blivit en blocket knarkare.
Inte för att jag vill köpa eller sälja något,nej då!
Jag har allt jag behöver och lite till.
Jag tycker bara att det är så kul att titta runt och se vad människor TROR att de kan sälja! Vissa försöker sälja saker som jag inte ens skulle kunna skänka till second hand med gott samvete!

Tror de verkligen att de kan få 10000 kr för begagnade köksmöbler,som dessutom verkar ha sett sina bästa dagar,jag bara undrar!
Om jag skulle köpa  köksmöbler så skulle ju jag välja att köpa nytt för 10000 kr istället för begagnat.

Någon försökte att sälja en säng(från Jysk dessutom) för 12000 kr. Har sett den sängen där och den kostade inte ens så mycket i nyskick.
Hur tänker man då,undrar jag?

Något annat som jag lagt märke till är att de som bor i mindre städer tror att de kan få så mycket mer betalt än de som bor i en större stad.
Är vi som bor i mindre städer girigare,tänker jag?

Sen är det ju dessutom så kul att kolla på alla misslyckade bilder som lagts ut, med tvätthögar eller annat stök  bredvid det man vill sälja. Eller bilder på hem med väldigt dålig inrednings smak.
Såg en bild på gröna stolar med turkosa prickar på, på bordet låg det en svart vaxduk med vita prickar och i bakgrunden en väldigt blommig lampskärm i lila och blommiga
gula tapeter a´la sjuttiotal!
Jag minns inte ens vad de ville sälja i den annonsen;)
Men jag måste ju tacka blocket för min skrattkramp jag har i magen just nu,vilket bra sätt att börja denna gråa dag på=)

Kolla själva får ni se,det är beroende framkallande!
http://www.blocket.se/

Manisk

Har hört att det går löss på barnens skola,som det gör varje höst tydligen.
Jag HATAR löss,det kliar överallt bara jag hör ordet!
Får någon slags lusmani och kollar deras hår ca tio gånger om dagen.Jag kan ju ha missat något de nio första gångerna liksom!
Barnen är så där lagom trötta på mig och skriker
-Nej mamma inte nu IGEN!!!
Men jag fortsätter att jaga dom med luskammen i högsta hugg!
Är egentligen livrädd för att jag ska hitta minsta lilla gnet.

Skapligt lördagsnöje va?

Äckligt!

Fördelar och nackdelar!

Att vara hemma från jobbet har ju både för och nackdelar!

Nackdelar;
man ser allt som behöver göras i hemmet,som tex
putsa fönster,rengöra ugnen,ta hand om tvättberget och utrota dammråttor
man har allt tid i världen men orken och energin fattas
ångest över förlorad inkomst

Fördelar;
man besvärar inte sina kollegor och kunder med hostattacker,snorande och nysande.
Ehh jag kommer inte på någon mer fördel.

Men herregud vad uttråkad man blir av att vara hemma..

att ångra sig lite

Host,host..

Hostar mig till lite magmuskler tror jag minsann!

Försökte lindra hostan igår kväll med lite hostmedicin,men det fick jag ångra.

Tål tydligen inte cocillana etyfin så inatt har jag i och för sig inte hostat men istället har jag mått illa,haft klåda och varit sömnlös.

Lilla Nell vaknade i natt av växtvärk i benen. Som den mindre smarta mamman jag är så fick hon ju såklart vara hemma hon också idag.

Det jag inte alls tänkte på just då var hur svårt det är att hålla en snart sjuåring sysselsatt och på bra humör när man själv är sjuk.

En halvtimma efter att jag ringt skolan och en panodil senare ångrar jag mig bittert. 

Tror ni hon är uttråkad?

snälla barn

Som jag sa igår, jag är förkyld.

Feber, snor(väldigt mycket snor,var kommer allt snor ifrån? 

är det hjärnan som smälter och rinner ut genom näsan måntro?), hosta och halsont.

Eftersom mitt tillstånd idag kan jämföras med en nedsövd mask så har barnen fått hoppa in.

De har:

* städat sina rum

*  varit och handlat

*  frågat flera gånger om det är något de kan hämta åt mig.

Jag har:

* Legat aktivt på soffan och i sängen

 (och ätit choklad när de ej har sett...men säg inget till barnen!)

Så himla rart och gulligt av dem, men jag tyckte jag hörde något om betalning...

Undrar vad dom menar med det?

Jag dör...

Jätte,jätte förkyld,febrig,snorig och nästan döende...
Återkommer om jag överlever...
(jajaja,jag överlever nog, vill ju bara leka lite drama queen;)

Måndag from hell!

Jag som brukar gilla måndagar...men INTE idag!
Förkyld som en karl(läs döende) cyklade jag i ösregn till jobbet så när jag kom fram såg jag ut som en dränkt katt med sminket rinnande på kinderna och kläderna var dyngsura!
Inte nog med detta, på jobbet la fläktarna av så luften stod still och det var varmare än i helvetet!
Ingen bra start på veckan alls!!!
Så nu ska jag krypa upp i min fåtölj med mitt kaffe och tycka synd om mig själv en stund.
Hoppas ni haft en bättre dag än mig!

Men om jag ska berätta något positivt om dagen idag så mår min man något bättre=)
Han har varit på sjukhuset idag och fått botox i benen,så inga rynkiga ben för hans del mer;)
Nej då det ska hjälpa så att han slipper få skakningar och ryckningar i benen.
Så inatt kanske jag slipper bli sparkad på.

En annorlunda lördag

Detta har varit en annorlunda helg,även om vi försökt göra det bästa utav den.Mannen mår fortfarande dåligt.Han har inte fått behålla en matbit på 4 dagar. Jävla cellgifter!

Så frustrerande att bara stå bredvid och se på när han mår så här.


Känner mig som  gnälliga tanten just idag. 
Får så otroligt dåligt samvete när jag sitter här och skriver en massa gnäll.
Det är ju inte jag som är sjuk.
Det är nästan bara här i bloggen som jag ventilerar,gläntar på känslor, spyr ut min sorg och emellanåt bitterhet.

I "vanliga" livet är det mitt hurtiga-jag som lever.
Finns liksom inget annat alternativ...
Men jag är trött,ja vi är trötta hela familjen. 
Livet är lite för  hårt och smärtsamt ibland. 
Många tankar som snurrar i huvudet.
Tänk om han/jag /vi går igenom allt detta utan att det förändrar något?
Att MS:en fortsätter att hålla hans kropp i ett järngrepp?
Tankarna om barnen finns där hela tiden.
De får stå tillbaka på många saker.
Eller iallafall vänta tills de är så stora att de kan göra vissa saker själva,utan en vuxen.
Bär det som en stor tyngd på axlarna.
Visst de är glada och pigga små typer men eftersom jag inte är oförskämt rik så måste jag ju jobba.
Är ganska sällan hemma innan halv sju på kvällarna och hinner därför inte med att låta dem ha olika fritids aktiviteter.Sånt jag vet att mannen gärna hade följt med dem till om han bara hade kunnat.
Jag har inte all ork,tid och energi som jag skulle vilja eller behöva att ha.


Springer ikapp med rädslan och den vinner över mig ibland.
Jag är så rädd, ja LIVRÄDD för vad framtiden har med sig för oss!
Önskar så att framtiden är ljus - jag hoppas det och vill tro på  mirakel - för det sker!

Nej men skål på mig!

Födelsedag,man bryr sig lite mindre för varje år man fyller.
Lite märkligt det där.
Visst paket blir man ju aldrig för gammal för,men man blir ju gladare för att ens familj och vänner faktiskt kommer ihåg ens födelsedag! Eller kanske skulle man tacka facebook för det?

Har haft en toppen dag trots lite små olyckor!
Sonen är tydligen laddad med otur,igår ramlade han och slog i sin handled.Idag var den svullen som tusan.Ett litet läkarbesök senare konstaterades att inget var brutet men en rejäl stukning däremot!
Mannen mår fortfarande sämst efter gifterna.Största är hos mormor och lilla leker idol på sitt rum!
Själv dricker jag vin,så skål!!!

Beundran och tacksamhet

Känner stor beundran och stor tacksamhet idag.
Beundran för människor som blir sjuka och gör allt för att få bli friska.Tänk att genomgå behandling efter behandling och endå inte veta om det hjälper eller ej.
När man vet att man först kommer att må riktigt,riktigt dåligt innan det kanske vänder.
DET är vad jag kallar mod!

Åh vad jag är stolt över dig min lilla man(jajaja, du är säkert en halv meter längre än mig,men när du är så här dålig så vill jag kalla dig för min lilla man;)!
Du kämpar så hårt för att få bli frisk eller i alla fall friskare.
Du är så modig som vågar!
Vet inte riktigt om jag hade vågat utsätta mig för alla behandlingar som du gör,
om rollerna hade varit ombytta...


Tacksamhet för att jag har min kära mamma.
Trots sin egen sjukdom(fibromyalgi,för er som undrar)
så är våra barn alltid välkomna till dig när det krisar.
Du pysslar om dom och lagar god mat till dom.
Du har alltid en trygg famn för dom att krypa upp i.
Alltid ett vänligt ord när de kommer till dig.
Vet faktiskt inte en enda gång du blivit arg eller ens irriterad på barnen.

Tänk lilla mamma om du hade haft en dator!
Då hade du kunnat läsa här nu om all den tacksamhet vi känner för att du hjälper oss med barnen när jag jobbar och mannen är dålig.
Vet i ärlighetens namn inte hur vi hade klarat den här tiden utan dig,vågar knappt tänka tanken...
Tack söta du!

Och till alla som kämpar;
fy fan vad ni är bra och modiga!

Så effektiv!

Om det fanns ett pris i effektivitet,
så skulle det vara bara mitt idag!
Medans mannen ligger däckad efter cellgifterna,
blev en dag tidigare än vad vi trodde,
har jag fart fram som en virvelvind!
Jobbat i sex timmar,
storstädat i HELA lägenheten i tre timmar,
serverat två nästan ihjälsvultna tonåringar middag,
umgåtts med två tonåringar en liten stund,
tvättat 3 maskiner tvätt,
diskat två maskiner disk,
serverat två nästan ihjälsvultna mindre barn middag,
umgåtts med två mindre barn en stund,
cyklat till affären och handlat,
fixat fika till de mindre barnens friluftsdag imorgon,
lagat mat ytterligare en gång så mannen ska slippa det imorgon och rensat en garderob!
Ja ett litet pris kanske jag kan få för att jag är en ganska snäll mamma och fru också!

Men snart är det äntligen dax för lite egen tid.
Ansiktsmask och hårinpackning,det är jag minsann värd efter allt slit!!

Bantnings tips,haha!

Jag får ofta höra;
-Du är såå smal!
-Bantar du?
-Du äter väl?
Kan inte säga att jag tycker själv att jag är såå smal,normal viktig till min längd skulle jag vilja påstå!
Och JA! jag äter,mer än de flesta faktiskt!(ni skulle se mina matportioner)
Jag äter frukost(oftast),lunch,middag,kvällsmat och allt annat jag blir sugen på att äta där i mellan!
Bryr mig oftast inte över min vikt,förutom vid PMS då jag sväller.
Men om ni vill veta hemligheten så här kommer den;
*prova att ha ett jobb där du står,går och är i farten från morgon till kväll,
*gå eller cykla till och från jobbet,
*ha tre barn som kräver sitt,
*en kroniskt sjuk man vars sjukdom gör dig näst intill tokig av oro
*sen ska vi inte ens tala om stressen det medför
och så prova att gå upp i vikt då!
Nu vet ni,kan inte rekommendera att de två sistnämnda punkterna gör att man mår toppen psykiskt alla dagar,men va fan jag är ju smal iallafall!
Obs ironi,för er som trodde något annat;)

Håll en liten tumme!

Mycket händer denna veckan,vi fyller visst år både mannen och jag.
Sen är det dax för mannen att få sina cellgifter mot MS:en igen,på torsdag närmare bestämt.
Typiskt när han (och jag) återhämtat oss från den senaste svackan!
Nu väntas trötthet och illamående för honom igen.Och för mig är det bara att försöka samla styrka och kraft för att orka se honom må sådär dåligt igen.
Ingen lätt sits för någon av oss.
Tredje gången han får detta gift,hoppas,hoppas att det hjälper nu!
Håll tummarna för oss, för om det hjälper något denna gången så vore det den bästa födelsedags present vi kunde få!

Stackars liten!

Har varit med lilla Nell hos skolsköterskan idag.
En helt normal 6- (snart 7)åring,tyckte hon i allafall längd och vikt mässigt.
Hon upptäckte att min lilla tjej ser dåligt,något som Nelly aldrig klagat på.
Men när Nelly fick tänka efter lite så sa hon att ibland blir det luddigt framför ögonen(,ja hon menade antagligen suddigt men luddigt låter ju så mycket sötare.)
Stackars liten! Visste ju att hon hör dåligt sedan innan.Så nu ska vi vänta på remiss till en ortopist  och snart ska vi till öronavd. på sjukhuset och kolla hörseln.

Min halvblinda och halvdöva stackars lilla skrutta!

Mina finaste

Jag är så stolt över mina barn,jajaja tänker ni,vilken normal mamma är inte det!
Men så här är det jag är stolt för att de är så olika mig.
För när jag var liten hade jag noll koll,jag var inte särskilt intresserad av skolan och tog alldeles för lite ansvar!
Jag städade inte ens mitt eget rum,det gjorde ju mamma om det varit stökigt tillräckligt länge!
Bortskämd är bara förnamnet,tyckte jag och min syster inte om maten hon lagat så ställde hon sig och stekte pannkakor eller vad vi nu krävde.Ibland lagade hon TRE middagar samma dag,bara för att det inte dög åt oss...Usch jag skäms när jag tänker på det!
Åter till mina barn.
Mina fina ungar är så duktiga,omtänksamma,ärliga,roliga och det går bra för dem i skolan,
de tar stort ansvar och vill lära sig,massor,alla tre.
Deras rum är stökiga ibland,men de städar själva efter lite tjat.
De klagar sällan på maten och ställer inte till en STOR scen om de inte får äta det de vill.

Största har inte börjat festa än,vilket jag gjorde jämt i hennes ålder. Hon säger själv att sånt hinner man med senare,blir ju stolt så jag spricker!

De är glada och positiva nästan jämt.
Visst är det syskonbråk och annat tjafs men det hör liksom till.

Barnen har inte bara mycket att lära av oss vuxna vi har mycket att lära utav dom också.
Det tror jag glöms bort ibland.
Barn är ju så naturligt fördoms fria,de dömer inte andra människor efter utseende eller handikapp.
De är bara nyfikna på livet!

Bara jag!

*Jag vill aldrig aldrig vara utan kaffe på morgonen, jag blir ett monster utan mitt morgonkaffe! 
 (och vill helst inte vara utan ett glas rött en lördag kväll)
*Jag har en stor svaghet för kläder, men har aldrig något att ta på mig trots att garderoben är full!

*Jag har dåligt tålamod,vill att allt ska bli färdigt fort,helst igår!
*Jag svär alldeles för ofta och blir förvånad och förfärad när mina barn låter likadant.
*Jag kan inte ligga kvar i sängen när jag vaknat för då känner jag mig lat.
*Ibland,på kvällen, när jag blir trött, blir jag det så fort att jag inte orkar tvätta bort smink eller ibland ens borsta tänderna. Helt plötsligt sover jag bara.Äckligt jag vet!!
*Jag avskyr att prata i telefon och drar mig i det längsta när jag måste ringa någon.Kommer jag alltid på att jag måste dammsuga eller gå på toa när jag pratar i telefon.(älskar sms)
*Mina stortår knakar när jag rör dom, så jag kan aldrig smyga på mina barn.
*Jag är livrädd för småkryp men det låtsas jag inte om (ifall dom inte är på mig för då skriker jag högt!).
*Jag älskar att vara ledig men har inte ro i kroppen att ta det lugnt.
*Jag älskar att ha en blogg, men tycker det känns konstigt och lite pinsamt när jag hör att folk faktiskt läser min blogg!

Fast jag vänjer mig nog,nångång!

Mina änglar!

                                      

Tack alla fina som gjorde min kväll och dag lite lättare med alla uppmuntrande,varma,fina ord!
Det värmde mitt sorgsna hjärta.
Visst sorgen finns där men den är lite lättare att bära idag. Känns konstigt att använda ordet sorg, men det är det närmsta ord jag hittar för att beskriva hur jag känner.

Insåg något stort igår,för att vara mig alltså, JAG får också bryta ihop ibland!
Känns inte riktigt som jag har rätt att göra det,för att det är ju inte jag som är sjuk.
Jag pressar mig själv till att fixa allt,helst själv!
Ber bara om hjälp i yttersta,yttersta nödfall!
Men NI fanns där igår,jag var inte ensam i allt det där ledsna.
Tack för att ni tog er tiden att läsa,att kommentera och att skicka mig fina sms.

Så har jag den finaste syster yster man kan ha!
Hon tog med lilla Nell på stan idag,trots att hon själv var helt barnledig!
Min räddande ängel,nej jag mena ju VÅR räddande ängel! Mannens och min.
Älskade syster yster!
Sen har vi turen att ha två änglar till,som har lånat hem vår prins för övernattning och fisketur.
Tack ni fina,underbara!

Idag tar jag nya tag,vill ju inte att det ska vara deppigt att umgås med mig eller läsa i min blogg.

Men vet ni,det var så skönt att få ur sig alla dessa tankar,som jag burit inom mig alldeles för länge!

Största kramarna till er alla!

Tystnad blir till tankar...

På kvällarna när alla lagt sig har man tid för lite eftertanke.Känslorna man trycker undan på dagarna för att vara pigg, glad och en bra mamma gör sig påminda när tystnaden lägger sig.
Kämpar och försöker vara stark mest hela tiden.Försöker att ta dagar som de kommer,att inte bli stressad
eller irriterad över småsaker, inte bli arg/ledsen över sånt jag inte kan påverka!
Men ibland brister det!
Just nu är jag arg,så vansinnigt jävla förbannad(ursäkta språket).
Eller så är jag kanske egentligen väldigt, väldigt ledsen. Känslan inuti är densamma.
Tårarna rinner utan stopp.
Är så arg på den där sjukdomen som drabbat vår familj. För att den förstör för oss,gör att vi inte kan göra saker som "normala" familjer gör tillsammans. Arg för att den gör min man så trött att han inte orkar så mycket längre.Ledsen för att det gör så ont att se hur ledsen han är av just den anledningen!
Jag vill skrika,svära långa fula ramsor med de fulaste ord jag kan,jag vill slå någon på käften,men vad hjälper det?Jag är trött på att vara stark.
Vi har varandra och det är jag glad för,tro inget annat, men jag är trött...
Jag pratar inte ofta om att det är jobbigt att leva med denna sjukdomen i familjen,för oftast tänker jag inte så.Håller skenet uppe så gott det går.Men idag är det tufft!
Försöker fokusera och vända ilskan/sorgen till något bra.Vem vet snart,snart kanske det finns ett botemedel?
Den tanken håller mig uppe!

Snälla tro nu inte att det här är  något "tycksyndom " inlägg,bloggen är ju till för mina tankar och funderingar,för att jag behöver skriva av mig alla de ord jag inte säger högt!

Nämen hej!

Hej ryggvärk! Så kul att du skulle komma på besök just idag,(obs ironi)när jag har typ 1000 saker att fixa!
Går sakta,sakta, ja det ser nästan ut som om jag skulle ha gjort i byxorna när jag går!
Varför just idag?
Du kunde ha dykt upp vilken dag i veckan som helst,det hade passat mig lite bättre.
Men INTE idag. Så snälla försvinn och håll dig borta i några timmar iallafall!!!!