om klockor,bananflugor och italienska

Ja! Jag kom ihåg att ställa tillbaka klockan igår. Så förvirrande det är med den där timmen hit och dit.
Nu gillar jag ju förstås vintertiden bättre,varför vet jag inte. Men jag tycker på något sätt att dagarna inte går lika fort.. Kanske är det för att jag hela tiden tänker nu är klockan sju,men egentligen skulle den ha varit åtta.Så där håller jag på hela tiden,det blir nästan lite maniskt.

Mitt hem har blivit invarderat av äckliga små bananflugor. Dom är överallt,i badrummet, i vardagsrummet, i köket, de hade till och med  tagit sig in i påsen med nybakade bullar som jag lämnat framme!
Var fan kommer dom ifrån? Och borde inte dom vara döda så här på hösten?

På torsdag är sista gången på italienska kursen, men jag har bestämt mig för att fortsätta på nästa kurs.
Det är så jäkla skoj att lära sig något nytt. Ibland känns det lite svårt men det fastnar mer än vad man tror. Kan till och med sätta ihop några meningar nu.

världens bästa söndag!

Ville bara tala om att jag har världens bästa söndag!
Hemmet är välstädat,tvätten är tvättad,maten lagad och bullarna bakade.
Käraste svärmor kom på middag och tog med barnen hem till sig.
Där ska dom stanna tills på onsdag. Då tar vi höstlov,hela familjen.
Behöver verkligen lite ledighet känner jag.

Igår låtsades vi att det var fredag här hemma. Vi åt tacos,bakade choklad bollar och tittade på film.
Genast så kändes onsdagen mycket roligare.Och barnen uppskattade det väldigt mycket!
Ja två av dom iallafall. En var sur och obstinat och vägrade att komma hem.

Idag står italienska pluggande högst på min to do lista.
För på fyra veckor har bara en enda mening fastnat i mitt huvud, ho mal di testa(jag har huvudvärk).
Kommer jag säkert ha stor nytta av den dagen vi åker till Italien,eller inte..

rara lilla unge

Har just varit och stoppat om lilla Nell. Hon var såå trött och ville gå och lägga sig,självmant!
Det händer ju inte allt för ofta.
Medan vi kramades godnatt, fick jag berättat för mig om alla barns rättigheter,som hon lärt sig i skolan;
-Mamma jag har rätt att säga vad jag tycker,jag har rätt att känna mig trygg och så har jag rätt att få hjälp om jag inte mår bra,tänkte bara om du inte visste det.
-Jodå, jag vet,svarade jag.
-Jaha,ja jag tänkte väl nästan det, för du tar mig ju till doktorn när jag är sjuk,trygg är jag här hemma och nu lyssnade du ju på att jag var trött och stoppade om mig.
Godnatt älskade mamma!

Hur gulligt som helst,blev lite varm i hjärtat.
Älskade, rara lilla unge!

att känna sig som en tant...

Mot min vilja måste jag erkänna att jag har blivit tantig!
Fan det var ju något jag aldrig skulle bli.
Men olika tecken på detta har under en tid smugit sig fram.
Som inatt till exempel, någon hade fest på gatan mittemot.
Musik spelades högt.Ja då menar jag jättehögt.
Ungefär som att musiken kom nerifrån vårat vardagsrum.
Varför spelar de så högt att de inte kan prata med varann,tänkte tanten i mig då.

Vid klockan ett störde det mig inte särskilt mycket,
förutom låtvalen då förstås!
Vad sägs tex om fångad av en stormvind med Carola eller lite dansband så där mitt i natten?
Men när klockan närmade sig tre,låtvalen hade försämrats ytterligare (om det nu är möjligt?)och ett gäng grabbar står och vrålar;
-BIRA,BIRA,BIRA,BÄRS,BÄRS,BÄRS!!!
då var min smärtgräns nådd.
Petade på J och sa ring polisen eller nån,gå ut och säg till dom,gör nåt, jag behöver sova NU!!!!
(vilket han såklart INTE gjorde)

Men det gör mig ingenting,att vara tant allså.
Känner mig rätt nöjd endå.
För att sena nätter och krog rundor passar inte mig längre. Jag blir för trött av sånt. Behöver sova i en vecka i sträck de få gånger jag festar till det.Jag blir ju till och med för trött av att ligga i sängen och lyssna på folk som har fest.
Nu ska den här tanten dricka en massa morgon kaffe och sen ta en härlig höstpromenad.
(Det blev många tantpoäng i detta inlägget;)

och så var det det här med fredagsmys

Hmm... från söndag så går man och längtar till helgen(om den är ledig allså) ska börja igen.
Så man får va sådär fredags mysig med lilla familjen igen.

Bordet uppdukat med diverse gott som hör helgen till,ljusen är tända, vi är iklädda fredagsuniformen(läs pyjamas) och idol på tv:n.
Mysmysmys,javisst!
Men är det någon som orkar då?
Nja men vi kämpar tappert.
Halvvägs i programmet brukar nåt av barnen ge upp.
Sen droppar de av en efter en.
Till och med J har gett upp för kvällen.
Uppe i säng,trötta efter veckan som gått.
Så då sitter jag här själv och bara vägrar gå och lägga mig.
För jag är ledig imorgon och så har jag en vinflaska som behöver tömmas;)
Skål och trevlig helg!

behöver förändring

Är sugen på förändring!
Jag vill göra om här hemma,köpa ny soffa som hela familjen kan ligga i utan att man mosar varann,jag vill måla om möbler, tapetsera och byta gardiner.
Jag vill resa långt bort,renovera, ha ett skinande rent hem och ha tid för träning, mer tid för matlagning,bakning och ännu mer tid vill jag ha för att umgås med  familj och vänner.
Men så ser INTE mitt liv ut!
Ny cykel vill jag med ha.
Så vill jag byta hårfärg också!
Jag vill så mycket men har för lite tid.
Känns nästan som att jag bor på mitt jobb.Träffar nog jobbkompisarna mer än vad jag träffar mina barn.
Är typ bara hemma och äter,sover,duschar, träffar familj och vänner. Inte nödvändigtvis i den ordningen men ni fattar..

Och vad fan ska jag ha för hårfärg?

så bra,så bra

Tror äntligen att cellgifterna 

har gjort lite av det vi hoppades på.

Mannen är piggare,mår mycket bättre

 och så behöver han inte sin käpp när han går!!!

Så jävla underbart att allt detta som vi gått igenom med dessa hemska cellgifter 

äntligen ger något positivt tillbaka. 

J har ju mått så dåligt av det. 

Och jag har sällan känt mig så hjälplös som då.

Det får gärna fortsätta vara så här bra.

Jag skulle vara helt nöjd med det.

Welcome to the crazyhouse!

Hjälp vilken familj jag har!

Ett barn är typ aldrig hemma och när hon väl är hemma bor hon framför datorn. Till och med när hon har en kompis hemma så pratar dom med varann via msn eller facebook,även om de sitter precis intill varann.
Tack vare allt datoranvändande ser hennes rum oftast ut som en soptipp.Man skulle nästan kunna tro att hon är en samlare av dammråttor och annat skräp!
Städar man förlorar man viktig datortid eller så kanske missar en status uppdatering på ovan nämnda sidor.

Ett barn har utvecklat någon form av tics. Han sjunger och gör olika ljud och läten hela tiden. Eller så trummar han på allt han kommer över!
Helst istället för att prata!
Kanske ett tidigt stadie av tourettes?
Vad vet jag.
Sen är han tv beroende också. Han kan inte komma ner till mat bordet och äta ihop med oss andra, för då missar han det där avsnittet av Phineas och Ferb, som han bara har sett femton gånger innan!

Det sista lilla barnet i mitt hem, sjunger och dansar  hela tiden!
Helst istället för att prata hon också!
Pratar hon så använder hon en mikrofon som hon intervjuar alla med.
Och så är hon gnällig som få! Har hon ett skrubbsår som knappt syns, så låter hon som om hon hade amputerat ett ben eller en arm utan bedövning! Idag har hon ett skrubb sår på sitt knä,så nu behöver vi antingen åka till akuten och amputera eller åka och stjäla en rullator eventuellt en rullstol!

Ni får själva lista ut vem som är vem;)

Mitt i allt detta står mannen och jag,vi kliar oss i huvudet och undrar vad gick fel?
Har vi varit så dåliga föräldrar?
Men svaret är NEJ!
Våra barn är älskade och fria att vara sig själva.
Hela tiden och alltid!
Synd bara att detta med att få vara precis som man vill skulle yttra sig som om vi var ett alldeles galet dårhus!

Nu ska jag och resten av galningarna här hemma mysa ner oss i soffan och trängs.
Precis som det ska vara.
En helt vanlig lördagskväll i vårat hem.
Och jag älskar´t!

väntan...

Får inte riktigt helg känslan att infinna sig. Sitter och försöker bota huvudvärk med kaffe.
Vill att helgen ska gå fort förbi, så nästa vecka kan börja.
Inte alls likt mig,men om man väntar på något så vill man ju att tiden ska gå fort.
Inte ens likt mig att dricka kaffe en fredag kväll;)

Spooky!

Hittade den här på en blogg jag följer, en dag i taget


Kolla på dom 3 prickarna ovanför näsan i 10 sek, titta sen upp i taket i 20 sek så får du en överraskning.
Så läskigt!!!

läxor

Läxor!!!!
Åh dessa läxor mina barn ska ha gör mig galet stressad.
Just nu ska båda de mindre läsa minst en kvart om dagen, VARJE dag för en vuxen.
Plus lite andra läxor också, som svenska papper och matteuppgifter.
Vi försöker dela lika på det,mannen och jag.
Barnen slutar fritids vid halv fyra,sen är det mat efter det lek med kompisar en stund.
Torsdagar är det judo för de små och italienska för oss vuxna.
När jag kommer hem (typ halv sju nästan varje dag) så är det dax för den där förbannade läxläsningen. Eftersom jag har ambitiösa barn, vilket är jätte bra, så vill de läsa mer än en kvart.
Oftast blir det en halvtimme gånger två barn.
Där går en timme,sen är det mer läxläsning,kvällsmat, tv- tid och tandborstning och läggdags.
Tiden bara springer iväg.
Visst förstår jag varför de ska träna så mycket läsning, jag vet att bra läskunskap är grunden för allt lärande. Men lite måtta på läxor skulle det kanske kunna få vara?
Dessutom är inte mina barn  de mest ordningssamma små typerna.
Ikväll har vi vänt upp och ner på hela hemmet för en bort slarvad bok.
Nelly grät och fick panik för att nu skulle minsann fröken bli arg.
Medans jag letade förklarade jag för henne att jag pratar med  fröken,det ordnar sig.
Sen hittade jag en tom kartong(trodde jag ja) från födelsedagen,som jag skulle slänga.
Gissa vad lilla Nell stoppat i den?
Jodå där i låg läxboken!
Tur att en av tre är stor så hon sköter det där med läxor helt själv!

att ha det nästan oförskämt bra

Just nu är livet ganska bra!
Alla kalasen i vår familj är avslutade för i år,paketen är öppnade,kakjävlarna är slut och barnen är nöjda och lyckliga.

Morfarn åker in och ut på sjukhus,det är ju mindre bra förstås. Men han mår okej,det slutar bara inte blöda på alla sår,i övrigt är han pigg den lilla farbrorn.

Mannen i mitt liv är också ganska pigg just nu.
Barnen sköter sig,gör läxor utan att man får tjata sig blå, de kommer upp i tid på morgonen och går till skolan själva. Jag behöver inte följa varje morgon längre.
(Fattar ni vad tid jag får för mig själv på morgonen då.)
Samvetet över att ses för lite hänger ju kvar,men jag trivs ju så bra med mitt jobb.
Och kanske,kanske kan det bli ännu bättre snart...

Ja livet är bra nu,nästan oförskämt bra.

Bildbombar er med kalaskort,för jag har inget bättre för mig!

Anthons 9-års kalas

paket öppning!

Lycka

tårtjävel

i väntan på gäster

tonårsrum! hon skulle ju ha städat innan gästerna kom,minns jag att jag sa,men inte hörde hon det min kära Fanny.

tårtjävel

kakjävlar

ännu mera kakjävlar

och igen

Nellys 7-års kalas

Nellys dukning

lycka

liten blir större

Idag har vi födelsedag här hemma. Minsta fyller 7! 

Frukost,paket och sång på sängen,

vilken lycka när man är liten. 

Fina lilla unge,vad du har längtat efter denna dag. 

Nedräkning varje dag och timma.

-Mamma hur länge är det till min födelsedag? 

Undra hur många gånger jag hört den frågan varje dag?

Nu fixas det för fullt med morgonpaketen,vi sprider ut paket öppningen lite under hela dagen

 för att det ska bli lite roligare. 

Nej nu ska här bakas tårtor!

Ha en toppendag,för det ska vi!

att ha det för tyst..

Visst är det skönt att bara få vara

 två vuxna en helg då och då.

Men saknaden efter mina två små hjärtan och ett lite större hjärta förtar det lite grann.

Att man aldrig riktigt kan njuta av stunden?

Men idag är det söndag,så idag kommer de hem,alla tre. 

Då blir mitt hjärta helt igen,då är allt som det ska vara.

För vad vore väl livet utan barn? Visst är det en kamp ibland, mest mot ens eget dåliga samvete.

Och visst blir jag galet arg på dom ibland,men det hör väl till, antar jag.

Det är så tyst i mitt hem när barnen inte är hemma, för tyst!

Jag gillar inte riktigt den tystnaden.

Mitt hem ska vara fullt av liv och det ser mina älskade ungar till att det är!

Fasar för den dagen då de är så stora och flyttar hemifrån.Men dit är det långt kvar.

Att ha en perfekt lördag!

Vilken underbar lördag!
Sovmorgon till halv tio,minns inte när jag sov så länge sist!
Mysfrukost med två små troll. Shoppingtur i det vackra höstvädret med mor,far och syster yster.
Alla paket inhandlade till lilla Nells kommande 7 årsdag.
Smörgåstårta till lunch med mor och far, fika med lilla morfar som jag passade på att plåstra om såren på också.
Vilken krutgubbe till morfar jag har! Han är helt beundrans värd som orkar hålla humöret uppe trots allt!
Svärmor hämtade barnen och åkte med dom till Linköping. Mannen och jag har ätit pizza till middag,oj vad nyttig jag är;)
Men det skiter jag i,man måste få svulla ibland!
Nu blir det film,rödvin och efter det lite kortspel.
Älskar såna här perfekta dagar!

Arg,irriterad,orolig och ledsen!

Dagen började som en helt vanlig fredag. Men fick ett samtal till mitt jobb som gjorde dagen tråkig.
Min älskade lilla morfar skulle som vanligt ta sin lilla bil ur garaget för att åka på sin dagliga shopping tur till COOP. När han drar i handtaget till garagedörren så lossnar det och den stackars lilla farbrorn ramlar handlöst baklänges i backen. Under tiden han försöker komma upp på sina stela gamla ben så kommer en bil. Hon som kör bilen ser inte morfar utan kör rakt över honom. Hon kliver ur bilen och säger att det här har hon minsann inte tid med då hon ska till ett jobbmöte!!!! Så hon lämnar lilla morfar där. Som tur är har han goda grannar som bryr sig om en liten snäll farbror. De kör honom blödande till akuten. Då morfar har lite problem med sitt hjärta så äter han en medicin som gör blodet tunt och därför är det extra farligt för honom att blöda eftersom det oftast inte slutar att blöda av sig självt.
Änglavakt hade han i allafall,inga inre blödningar och inga brutna ben i hans gamla kropp.
Nu är han hemkommen från sjukhuset,ordentligt mörbultad,chockad och sydd på flera ställen på kroppen.
Hur tänker en människa som hon,är inte en 87-årig farbrors liv värt mer en ett jobbmöte?Åh det gör mig tokigt arg!!!!
Stackars älskade lilla morfar!

tant?

Funderar på det här med ålder.
Jag känner mig inte alls som trettiotvå eller rättare sagt som jag trodde att det skulle kännas att vara trettiotvå.
När man var yngre så tyckte man ju att de som var över trettio var tanter eller iallafall så var de lite tantiga.
Jag känner mig inte som en tant.Jag kan inte ens känna att de över femtio och äldre som jag har i mitt liv är särskilt tantiga.
Jag känner mig som samma Zandra som jag alltid varit,lite klokare och lite mer ödmjuk bara.
Och det är inte så att jag skulle vilja vara tio år yngre, det är nog bara det att jag fortfarande inte fattat själv att jag har barn. 
Och tre stycken dessutom.
Och stora är dom också! 
Hur gick det till? (jag som är så ung.)

Nellys funderingar

Nelly snart 7 år, den stora tänkaren i vår familj satt igår och funderade på det här med att flytta hemifrån.

Nelly;
-Mamma,kommer du fortfarande tycka om mig när jag flyttar hemifrån?
Jag;
-Ja självklart,jag kommer att älska dig lika mycket hela livet!
Nelly;
-Mamma när tycker du att jag ska flytta hemifrån?
Jag;
-När du är tillräckligt stor,minst 18, och har ett jobb så du har råd att flytta.
Nelly(jätteargt);
-Åh jag visste det du vill inte att jag ska bo med dig mer!!!!
Jag;
-Men så sa jag ju inte,jag menade när du är stor,vuxen och det är lååångt kvar dit.Jag vill visst bo tillsammans med dig! Nog för att tiden går fort men arton minns jag inte att du fyllt och jobb har jag inte hört att du skaffat dig än?
Nelly (nu mindre argt);
-Haha! Då tänker jag aldrig flytta,jag vill bo med dig hela livet!


Gulliga unge,kan ju nästan tro att hon tycker om mig ibland trots att jag tvingat på henne glasögon och att hon fortfarande inte riktigt förlåtit mig för det!

tänk vad en kram kan göra

Den där tonåringen vet hur man ska göra 

för att chocka sin gamla mamma.

Idag kom hon in på mitt jobb 

och gav mig en sån där riktigt stor härlig kram 

som bara värmer i hjärtat.

Mitt i butiken och fastän hon hade en kompis med sig.

Det är inte så ofta man får kramar av sitt så stora barn längre,tyvärr.

Och så säger man att små barn är lättroade, 

för oss mammor räcker det med en kram!

Så lätt det gick att jobba resten av dagen.

Tänk vad en enda kram kan göra.

Finaste lilla stora Fanny,tack för att du gjorde min dag så bra!

Usch,jag gillar inte sådana dagar!

Ibland träffar jag bara mina barn på morgnar och kvällar.

En stund innan de ska till skolan 

och en stund innan det är läggdax.

Och en utav dom träffar jag bara små stunder varannan vecka.För hon är tonåring och har bråttom ut i livet.

För bråttom om någon undrar vad jag tycker.

Att det ska vara så svårt med tid som aldrig riktigt vill räcka till och det dåliga samvetet över att vara borta hela långa dagar och komma hem sent på kvällar.

Just dessa dagar gör det lite ont i mitt mammahjärta.

Usch,jag gillar inte sådana dagar! 

att lära av sina misstag

Kaffe och choklad i mängder,fint väder och finfint sällskap. Inte mycket att klaga på  en dag som denna.

Ja, om man inte är sugen på att göra en analys av ena barnets för dagen extremt aviga och tjatiga humör.

Hon växer väl upp så det blir det folk av henne också. 

Någongång. Får vi hoppas.Verkligen.

Hon är vansinnigt älskad såklart, jag älskar att umgås med henne och att bara lyssna på alla kloka ord som ramlar ur hennes lilla mun.

Snart fyller hon sju år,men ibland undrar jag om det där otäcka treårs trotset stannat kvar hos henne?

Hon har aldrig någonsin kunnat tjura eller gnälla till sig något som hon vill ha eller göra.

Jag har stått fast vid att vill man ha/göra något så får man uppföra sig bra.

DET vet hon.

Men endå måste hon fortsätta att testa gränser.

Det tjuras och gnälls,skriks och gapas.

Och tänk att idag ÄR jag den där vuxna jag vill vara.

Jag skriker inte tillbaka,tjatar inte,hotar inte och mutar inte.Tålamodet är tillbaka.

Bra va?

Man ska ju lära sig av sina misstag,har jag hört.

att ge sig är också ett sätt att vinna en kamp

Jag har vunnit en liten kamp här hemma.

En kamp som visserligen bara pågick i en dag,men som var nog så tröttsam. Att ge sig in i kamp med den envisaste lilla människa(läs Nelly) som finns är inte lätt!

Missförstå mig inte,jag älskar hennes envisa sida men ibland riktas den lite fel.

Som just den här dagen.

I onsdags var vi hos en ortopist och kollade hennes syn,hon såg verkligen dåligt, det konstaterades.

Runt till alla optiker i hela vår lilla stad för att välja bågar,hon är kräsen min lilla tjej.

Men en timme senare hade hon iallafall bestämt sig för ett par lila snygga bågar och glasögonen beställdes.

Dagen efter är de klara (snabbt jobbat!)och vi hämtar dom glatt.

Men sen händer det något.

Nelly VILL INTE ha fula glasögon!

Hon hatar mig för att jag beställt dom åt henne.Och diverse andra ramsor som inte passar sig i skrift...

Jag försöker ta det lugnt och säga;

-Men du har ju valt dom själv,du är jättefin! Du passar så bra i dina nya,fina glasögon!

Men inte hjälper det.

Så jag tar till alla medel jag kan komma på,jag tjatar,hotar och mutar.

Men inte hjälper det heller.

När hon har skrikit och gapat en stund så tappar jag mitt tålamod,tyvärr hamnar jag ganska fort på hennes nivå!

Vi skriker åt varann: SLUTA SKRIK,FÖR TUSAN!!!!!

Jaha åh vad moget och jag kallade mig för vuxen?

Efter en stund sansar jag mig och tänker nähä men se dåligt då,unge. Men jag säger det inte högt.

Dagen efter är det dax för skola,gissa vad som händer?

Nelly har sina nya fina glasögon på sig HELA dagen.

Kommer hem glad och nöjd för att de utan glasögon tyckt att hon var fin och de som hade glasögon ville ha likadana.

Viktigast av allt nu använder hon glasögonen.

Att ge sig är också ett sätt att vinna en kamp!

(Men barnet i mig skriker lyckligt,; -JAG VANN!! JAG HADE RÄTT!! JAG FICK SOM JAG VILLE!!)