Vi som aldrig mer skulle ha en hund.
Det bestämde vi när vi var tvungna att låta vår bästa vän Bamse somna in.
Det var det svåraste beslut jag någonsin tagit.
Där och då bestämde jag att jag aldrig mer skulle utsätta mig för att behöva ta ett sånt beslut igen.
13,nästan 14 år fick vi med dig, lilla fina Bamse ❤
Tre år gick och tanken på en ny bästa kompis kom sakta smygandes.
Men jag slog bort dem lika fort.
Vi hade ju oddsen emot oss.
Tänkte vi.
Jag jobbade långa dagar och J har ju lite svårare att ta promenader. Tiden fanns inte riktigt.
Jag råkade nämna något om hund så barnen hörde.
Det sådde ett frö hos dom och tjatet om hund var ett faktum.
Men vi stod fast vid vårt nej, ingen hund.
Men så en dag, kikade runt lite på fb.
En vän där hade lagt ut en bild på den finaste hunden med de vackraste ögon jag sett. Och hon undrade om det fanns någon som ville ge denna underbara valp på sex månader ett föralltid hem.
Jag föll pladask!
Visade J och han var inte helt svår att övertala, fast han spelade svår.
Jag mailade vännen på fb och fick svarat att hunden skulle till en familj på prov.
Med tårar i ögonen skrev jag tillbaka att om det inte skulle fungera där så var jag fortfarande väldigt intresserad.
Dagarna gick och jag hade svårt att dölja min besvikelse. Tittade ofta på bilden på hunden och önskade att hon var min.
Och så en dag, hade jag ett mail.
Det fungerade inte med den andra familjens hund.
Ville jag fortfarande ha hunden så var hon min.
Jag grät glädjetårar och skakade av lycka!
Hon var MIN! Och då hade jag bara sett hunden på bild, men det var något speciellt med henne.
Samma kväll lämnade vi av barnen hos min syster för att åka och hämta hem hunden.
Barnen visste ingenting.
Klockan hann bli ganska sent innan vi kom hem och innan barnen kom hem.
Men det kändes så rätt!
Jag vet att man inte ska skaffa hund utifrån en söt bild man ser,men min magkänsla sa hela tiden att det var något med den hunden, vi hörde ihop.
Nu har som sagt snart ett år gått och jag har inte en endaste sekund ångrat att lilla Disa fick bli en del av vår familj.
Hon ger oss så mycket glädje och kärlek.
Även om vi har dåliga dagar så måste ju hunden ha sitt. Vi hjälps åt. Hela familjen.
Och tiden fanns visst, vi behövde bara omprioritera lite.
Och J tar kortare promenader med Disa när jag jobbar. Har han en dålig dag tar han henne i bilen och åker någonstans där han kan släppa henne lös en stund.
Disa är nog ganska bortskämd av oss alla.
Eller okej då, VÄLDIGT bortskämd.
Hon har hittat sitt föralltid hem och vi har fått en ny bästa kompis som alltid är glad och busig.
Älskade lilla hund❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar