Tråkiga besked

Tänk att man aldrig kan få vara riktigt glad några längre stunder...
Var med idag när J träffade sin neurolog.
Efter undersökningen konstaterade hon att J blivit sämre:(
Hon kunde inte svara på om det är tillfälligt eller inte.Hoppas,hoppas på tillfälligt!
Den progressiva MS:en som J har är lurig på det sättet.
Reflexerna var mycket sämre än de varit tidigare och värken han har kan de inte göra mer åt.
Neurologens ord gjorde ont i mitt hjärta och det var(är fortfarande) nära till tårarna.
Hon sa att alla som har den här svåra formen av MS blir så här dåliga förr eller senare och med tanke på att J haft MS så länge så var det inte helt omöjligt att försämringen är bestående.
Och eftersom han nu är så dålig så vet hon inte om de kan fortsätta med cellgifterna, då de kan göra mer skada än nytta.
(cellgifterna har ju en massa biverkningar,inte bara kräkningar och håravfall,de kan även ge en massa annat skit,hjärtat och levern kan ta skada, ja tillochmed cancer kan man tydligen få!!!)
Fan oxå vi som var så glada efter förra besöket då det syntes en förbättring!
Vi som hoppades så att det skulle bli bättre.
Varför ska det hålla på så här hela tiden?
Ett steg framåt och två tillbaka.
Har allt det där jobbiga vi gått igenom varit helt i onödan?
Ja frågorna är många nu som ni säkert förstår och svaren är få.
Nu ska en ny magnet röntgen göras på hjärna och ryggrad.
Sen ett ultraljud på hjärtat och en massa andra prover som jag inte minns.

Efter att allt detta är gjort ska hon ta ställning till om det blir mer cellgifter.
Väntan känns lång. Alldeles för lång.. 
Skitdag...