Beundran för människor som blir sjuka och gör allt för att få bli friska.Tänk att genomgå behandling efter behandling och endå inte veta om det hjälper eller ej.
När man vet att man först kommer att må riktigt,riktigt dåligt innan det kanske vänder.
DET är vad jag kallar mod!
Åh vad jag är stolt över dig min lilla man(jajaja, du är säkert en halv meter längre än mig,men när du är så här dålig så vill jag kalla dig för min lilla man;)!
Du kämpar så hårt för att få bli frisk eller i alla fall friskare.
Du är så modig som vågar!
Vet inte riktigt om jag hade vågat utsätta mig för alla behandlingar som du gör,
om rollerna hade varit ombytta...
Tacksamhet för att jag har min kära mamma.
Trots sin egen sjukdom(fibromyalgi,för er som undrar)
så är våra barn alltid välkomna till dig när det krisar.
Du pysslar om dom och lagar god mat till dom.
Du har alltid en trygg famn för dom att krypa upp i.
Alltid ett vänligt ord när de kommer till dig.
Vet faktiskt inte en enda gång du blivit arg eller ens irriterad på barnen.
Tänk lilla mamma om du hade haft en dator!
Då hade du kunnat läsa här nu om all den tacksamhet vi känner för att du hjälper oss med barnen när jag jobbar och mannen är dålig.
Vet i ärlighetens namn inte hur vi hade klarat den här tiden utan dig,vågar knappt tänka tanken...
Tack söta du!
Och till alla som kämpar;
fy fan vad ni är bra och modiga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar