Jag trodde att de hade koll på det där med rutiner nu,en bit in på hösten men icke!
Jag får hela tiden styra dom i rätt riktning och tjata,jag gillar INTE att tjata!
Varje vardagsmorgon får jag påminna dom om att de MÅSTE gå upp ur sängen,klä på sig,äta frukost,borsta tänder och ta på sig skor och ytterkläder.
De borde ju fixa det där själva...(Det gör dom ju egentligen men det tar ju sån tid!!!)
Om vi skulle köra på i deras takt så skulle vi ju behöva gå upp kl 5 på morgonen och vem orkar det om man inte absolut måste?
Tidsbristen gör mina barn alldeles för bortskämda. Jag passar upp på dom hela tiden,så fel jag vet!
Men vad gör man inte för att komma i tid?.
När de ska fixa sina morgnar själva så kommer vi alltid i sista minuten,det ger mig magsår.
De fastnar i frukostlekar,i sin spegelbild,i tvn eller i sina tankar.
(Vilket är helt okej en ledig dag då vi har tid till det.)
Då blir ju min uppgift att avbryta det där roliga,tjata lite och stressa dom.
Varför fick jag den tråkiga uppgiften?
Känns som jag är en kofösare,fast jag föser barn i stället.
Barnfösare kanske man kan kalla det?
Bra fråga varför vi mammor fått denna tråkiga roll i livet.
SvaraRaderaJag måste nog göra så här med min stora så länge hon bor med mig. Varje dag är allt som en stor överraskning för henne :/ Och det smittar av sig på mini.
Så vad gör mamman? Jo tjatar tjatar tjatar tills jag blir blå!!