Mina finaste

Jag är så stolt över mina barn,jajaja tänker ni,vilken normal mamma är inte det!
Men så här är det jag är stolt för att de är så olika mig.
För när jag var liten hade jag noll koll,jag var inte särskilt intresserad av skolan och tog alldeles för lite ansvar!
Jag städade inte ens mitt eget rum,det gjorde ju mamma om det varit stökigt tillräckligt länge!
Bortskämd är bara förnamnet,tyckte jag och min syster inte om maten hon lagat så ställde hon sig och stekte pannkakor eller vad vi nu krävde.Ibland lagade hon TRE middagar samma dag,bara för att det inte dög åt oss...Usch jag skäms när jag tänker på det!
Åter till mina barn.
Mina fina ungar är så duktiga,omtänksamma,ärliga,roliga och det går bra för dem i skolan,
de tar stort ansvar och vill lära sig,massor,alla tre.
Deras rum är stökiga ibland,men de städar själva efter lite tjat.
De klagar sällan på maten och ställer inte till en STOR scen om de inte får äta det de vill.

Största har inte börjat festa än,vilket jag gjorde jämt i hennes ålder. Hon säger själv att sånt hinner man med senare,blir ju stolt så jag spricker!

De är glada och positiva nästan jämt.
Visst är det syskonbråk och annat tjafs men det hör liksom till.

Barnen har inte bara mycket att lära av oss vuxna vi har mycket att lära utav dom också.
Det tror jag glöms bort ibland.
Barn är ju så naturligt fördoms fria,de dömer inte andra människor efter utseende eller handikapp.
De är bara nyfikna på livet!