Visst är det skönt att bara få vara
två vuxna en helg då och då.
Men saknaden efter mina två små hjärtan och ett lite större hjärta förtar det lite grann.
Att man aldrig riktigt kan njuta av stunden?
Men idag är det söndag,så idag kommer de hem,alla tre.
Då blir mitt hjärta helt igen,då är allt som det ska vara.
För vad vore väl livet utan barn? Visst är det en kamp ibland, mest mot ens eget dåliga samvete.
Och visst blir jag galet arg på dom ibland,men det hör väl till, antar jag.
Det är så tyst i mitt hem när barnen inte är hemma, för tyst!
Jag gillar inte riktigt den tystnaden.
Mitt hem ska vara fullt av liv och det ser mina älskade ungar till att det är!
Fasar för den dagen då de är så stora och flyttar hemifrån.Men dit är det långt kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar