att känna sig som en tant...

Mot min vilja måste jag erkänna att jag har blivit tantig!
Fan det var ju något jag aldrig skulle bli.
Men olika tecken på detta har under en tid smugit sig fram.
Som inatt till exempel, någon hade fest på gatan mittemot.
Musik spelades högt.Ja då menar jag jättehögt.
Ungefär som att musiken kom nerifrån vårat vardagsrum.
Varför spelar de så högt att de inte kan prata med varann,tänkte tanten i mig då.

Vid klockan ett störde det mig inte särskilt mycket,
förutom låtvalen då förstås!
Vad sägs tex om fångad av en stormvind med Carola eller lite dansband så där mitt i natten?
Men när klockan närmade sig tre,låtvalen hade försämrats ytterligare (om det nu är möjligt?)och ett gäng grabbar står och vrålar;
-BIRA,BIRA,BIRA,BÄRS,BÄRS,BÄRS!!!
då var min smärtgräns nådd.
Petade på J och sa ring polisen eller nån,gå ut och säg till dom,gör nåt, jag behöver sova NU!!!!
(vilket han såklart INTE gjorde)

Men det gör mig ingenting,att vara tant allså.
Känner mig rätt nöjd endå.
För att sena nätter och krog rundor passar inte mig längre. Jag blir för trött av sånt. Behöver sova i en vecka i sträck de få gånger jag festar till det.Jag blir ju till och med för trött av att ligga i sängen och lyssna på folk som har fest.
Nu ska den här tanten dricka en massa morgon kaffe och sen ta en härlig höstpromenad.
(Det blev många tantpoäng i detta inlägget;)