Welcome to the crazyhouse!

Hjälp vilken familj jag har!

Ett barn är typ aldrig hemma och när hon väl är hemma bor hon framför datorn. Till och med när hon har en kompis hemma så pratar dom med varann via msn eller facebook,även om de sitter precis intill varann.
Tack vare allt datoranvändande ser hennes rum oftast ut som en soptipp.Man skulle nästan kunna tro att hon är en samlare av dammråttor och annat skräp!
Städar man förlorar man viktig datortid eller så kanske missar en status uppdatering på ovan nämnda sidor.

Ett barn har utvecklat någon form av tics. Han sjunger och gör olika ljud och läten hela tiden. Eller så trummar han på allt han kommer över!
Helst istället för att prata!
Kanske ett tidigt stadie av tourettes?
Vad vet jag.
Sen är han tv beroende också. Han kan inte komma ner till mat bordet och äta ihop med oss andra, för då missar han det där avsnittet av Phineas och Ferb, som han bara har sett femton gånger innan!

Det sista lilla barnet i mitt hem, sjunger och dansar  hela tiden!
Helst istället för att prata hon också!
Pratar hon så använder hon en mikrofon som hon intervjuar alla med.
Och så är hon gnällig som få! Har hon ett skrubbsår som knappt syns, så låter hon som om hon hade amputerat ett ben eller en arm utan bedövning! Idag har hon ett skrubb sår på sitt knä,så nu behöver vi antingen åka till akuten och amputera eller åka och stjäla en rullator eventuellt en rullstol!

Ni får själva lista ut vem som är vem;)

Mitt i allt detta står mannen och jag,vi kliar oss i huvudet och undrar vad gick fel?
Har vi varit så dåliga föräldrar?
Men svaret är NEJ!
Våra barn är älskade och fria att vara sig själva.
Hela tiden och alltid!
Synd bara att detta med att få vara precis som man vill skulle yttra sig som om vi var ett alldeles galet dårhus!

Nu ska jag och resten av galningarna här hemma mysa ner oss i soffan och trängs.
Precis som det ska vara.
En helt vanlig lördagskväll i vårat hem.
Och jag älskar´t!