De små njuter till fullo av sitt höstlov.
Inga tider att passa och ingen klocka som ringer när man sover som bäst.
Skönt att dom är hemma igen.
Igår tog jag ju tåget till Linköping
för att hämta hem dom från farmor.
Tågresan , ja vad ska man säga om den?
Worst ever.
Jag hamnade i samma vagn som en pappa och hans tre barn, i åldrarna 5,3 och 1.
Det var dom vildaste barn jag någonsin mött! (och då anser ja mig som ganska härdad;)
Dom rev nog nästan tåg vagnen,dom pratade inte utan skrek
och att sitta stilla var inget som passade dessa små.
När en timme av restiden återstod fick ettåringen ett utbrott. Han skrek och grät oavbrutet och högt.
Tills hans lilla ansikte var rött och svullet,rösten hes
och den stackars pappan genomsvett.
Aj mitt huvud tänkte jag!
Och glad över att mina barn inte är så små längre!
Det var en låång resa!
Blev sen mött på stationen av två små troll och farmor´n.
Innan det var dags att åka hem igen,bjöd farmor´n på middag,kaffe och en lektion i rövarspråket.
Himla trevlig eftermiddag!
Barnen var en dröm att åka tåg med.
De berättade om alla äventyr de varit på med farmor.
Bio och busfabrik är lycka för A och N.
Väl hemma tog vi igen förlorat gos.
Vi kröp upp i soffan med glass,kaffe och bullar. Skrattade,pratade och busade.
Hilma trevlig avslutning på kvällen!
Åh fy vad jobbigt. Jag som har två barn som mer än gärna vrålar när något inte passar åker sällan buss. Jag blir svettig skäms och mår dåligt.
SvaraRaderaNu går det lite bättre när dom är större. Men min lilla vet fortfarande hur man gör för att vara "störande" på bussen.
Lustigt nog fast jag själv har såna där ungar får jag panik om jag åker buss med såna barn som inte är mina ha ha