Jättebra att sådana ställen finns.
Vi har aldrig haft några bekymmer med att ha det så nära inpå.
Men imorse vände det.
Jag skulle ta åtta bussen till jobbet,med den bussen åker det även barn som ska till sin skola.
Även en blind man från det här gruppboendet åker den bussen till dagcenter varje morgon.
Vi lät den blinda mannen gå på bussen först,sen klev barnen på och sist jag.
Kortläsaren på bussen var ur funktion,det störde tydligen den blinda mannen som blev galet arg och gav sig på ett av barnen. Han matade slag med sin blindkäpp mot det stackars barnet. Slag efter slag.
Och fattar ni INGEN,absolut INGEN sa någonting.
Bara lilla jag som är typ tre äpplen lång!
Jag blev också galet arg och gick emellan och skrek och svor ramsor som jag inte ens visste att jag kunde!
När jag svurit färdigt sa busschauffören lite lamt
-Så där kan man ju inte göra.
Eh? Nae och inte fan kan man sitta tyst och se på när en vuxen slår på ett litet barn heller!
Frågade barnet hur det gick och det gick ganska bra sa han med tårar i ögonen.
Framme vid jobbet kände jag att det här kan jag inte släppa.
Det upptog min tankar och har så gjort hela dagen.
Jag ringde upp verksamhetschefen på kommunen och förklarade vad som hänt.
Även om det inte drivs i kommunal regi så skulle hon gå vidare med det.
Men fortfarande kände jag mig inte helt tillfreds med det.
Så jag letade upp telefon nummret till de ansvariga på boendet och skällde en hel del där också.
Fick ett löfte om att den blinda mannen inte skulle få gå själv till bussen något mer.
Så lite nöjd med det svaret kände jag mig.
Men fortfarande kan jag inte släppa tanken på barnet som blev slaget.
Sånt ger ju en otrygghet för lång tid framöver.
Och vad är det för vuxna i vår värld som inte vågar öppna munnen när någon blir utsatt på detta vis?
Vad ger det ett barn för förtroende för oss vuxna?
Ja mina ramsor var väl inte det bästa att höra för ett barns öron,men JAG gjorde iallafall något.
Jag stod inte där som ett fån och bara teg!
Jag är så arg så jag har ont i huvudet!
Stackars barn! Och Heja dig som vågat få stop på detta. Jag blir ofta arg när folk inte reagerar. Är det av feghet? jag vill tro att de bryr sig men att de inte vågar. och vad är de rädda för? Någonting är fel i detta samhället. Hoppas det finns många fler som du är. Hoppas att denna mannen inte kliver ensamt i bussen imorgon! Kram
SvaraRadera:( Usch vilken hemsk upplevelse för det barnet.
SvaraRaderaPåminner om i sommras när två killar i övre tonåren med någon form av utvecklingstörning kom till badplatsen. Dom hade en skötare med sig.
Skötaren simmar ut med den ene kille. Den andre lämnade han ensam i viken där alla småttingar badar. Han vandrar ut på bryggan där min yngsta dotter står. Han börjar veva med armarna och min dotter åker i vattnet :(
Jag blev så jävla arg att jag såg rött. Vågade dock inte visa det för mkt för den kille. Stor som hus och totalt ovetandes om sitt eget beteende!
Ansvariga i såna här lägen är skötarna!