Om kärlek och att orka

Tänka sig att klockan bara är lite efter åtta och båda små trollen ligger i sina sängar och sover. Inte varje kväll de kommer i säng så här tidigt. Skönt för då får jag och J lite tid för oss en stund. Jag är ju mest på på jobbet och när jag är hemma är det alltid något som ska fixas. Men nu ska vi mysa ner oss i soffan och prata om hur dagen varit.
J har varit på smärtkliniken idag och fått många botox sprutor i sina ben.
Botoxen tar bort nervryckningarna i benen och gör att vi kan sova gott i samma säng utan att jag blir sparkad på. Det tar även bort en del av nervsmärtorna J har. Så man kan säga att det är en win win situation för oss båda.
Tycker bara att det är så ledsamt att han får gå igenom alla dessa smärtsamma behandlingar hela tiden.
Men han är en kämpe min älskade!
Och jag är imponerad över att han orkar.
Får ofta frågan hur jag orkar leva med hans sjukdom men det är ju inte den jag lever med. Visst den är ständigt närvarande i våra liv men jag gifte mig av kärlek. Med en underbart snäll, omtänksam och kärleksfull man!
Visst är det kämpigt ibland men vi tar oss igenom det tillsammans.
Bara för att den där sjukdomen drabbade J så är han ju fortfarande samma underbara, älskvärda man som bara är min:)
Man lämnar ju inte någon för en sjukdom, i min värld går man ifrån varandra för att kärleken tar slut.
Och kärleken mellan oss har bara blivit starkare och starkare med åren.
Kan inte ens tänka mig ett liv utan J.
Puss till dig min älskade man!