Hos doktorn

Vet inte varför jag är så rädd för doktorer och sjukhus miljöer?
Det är ju faktiskt inte så farligt egentligen.
Tant doktorn var tillomed snäll.
Klämde,tryckte och lös med sin lampa lite här och där.
Sen tog dom lite blod oxå.

Tecken på en infektion sa hon.
Nähä tänkte jag.
Kändes liksom lite självklart!

Men hur eller hur så fick jag en förstående doktor. Hon förstod min situation.
-Ingen klarar av att ge 100% på jobbet och sen när man kommer hem ska du ge 100% där oxå.
Klart att du inte har tid för återhämtning då, sa hon.
Det kändes så skönt. Att bli förstådd.
Innan jag skulle gå så spände hon ögonen i mig( då blev jag lite rädd)
Så sa hon;
-Du kommer inte att återhämta dina krafter och bli frisk förrän du tar det lugnt. Så nu stannar du hemma i några dagar och tar det riktigt lugnt.
Doktorns order!

Och jag lovade, men fick genast ett hugg av dåligt samvete. ( åh alltid detta j***a samvete)

Ja egentligen berättade ju doktorn inget som jag inte redan visste.
Men det känns skönt att någon annan har tagit beslutet om att jag ska stanna hemma från jobbet. Det lättar mitt samvete lite.
För det där dåliga samvetet är min ständige följeslagare.