Att uppskatta det man har

Jaha så var det alltså dax igen.
Två av tre barn är sjuka.
Storasyster och lillebrors (o)tur den här gången.
Hosta,feber och halsont.
Och stackars lilla Anthon som får sådan hemsk förkylnings astma.
Misstänker att det inte blir mycket sömn inatt.
Men av vissa tvprogram får man perspektiv på saker.
Vanliga förkylningar ÄR ju faktiskt inte så mycket att gnälla över.Det finns ju de som har det mycket värre.
Har tittat på Sofias änglar med lilla Nell.
Torkat tårar med jämna mellanrum.
Det är ett program som berör en enda in i själen.
Förra programmet om Elisabeth, vars blogg jag följer, var så vackert men endå så sorgligt. Tänk att leva med vetskapen om att du är döende och ska lämna dina tre barn.
Fantastiska Elisabeth!
Vilken kämpe.
Och nu ikväll om en familj som förlorat det käraste man har. Sitt barn.
Hur överlever man något sånt?
Fantastiska människor.
Livet är så orättvist.


Är så tacksam för allt jag har.
Tre underbara barn och en underbar man.
Visst vårt liv blev väl inte allt som vi tänkt och planerat pga av sjukdomen vi lever med. Men vi har varandra.
Även om det är en kamp och en sorg ibland att leva med sjukdom. En sjukdom där du ser den du älskar bli sämre och sämre.Som gör att vi inte kan göra allt tillsammans.
Men vi älskar varandra över allt och det finns inget finare för mig än min älskade familj.