❤Kärlek och manodepressiva barn❤

Tänk att en tågresa ensam med tre barn, ett bröllop, himla massa trevliga människor,massa god mat, tårta och (kanske lite för mycket) rött vin, för lite sömn kan göra en helt utslagen!
Jag ligger i min säng och dör litegrann av trötthet.
Men ett väldigt vackert bröllop var det.
Två underbara människor som lovade varandra evig trohet. *torkar en tår ur ögonvrån*
Tänk vad underbart när man hittat sin alldeles egna pusselbit.
Så himla fint och så mycket kärlek.
Önskar er all lycka❤

Så är jag lite stolt över att jag överlevde resan med mina barn som turades om att bli manodepressiva med jämna mellanrum. Vi snackar humörsvängningar som heter duga här.
Tjat,hot,ett och annat slagsmål.
Ja jag var inte inblandad i något utav det. (vi kan kalla mig för åskådare den här gången.)
Nej då det skötte de så himlans bra själva. Helst när ingen annan än jag såg oxå.
Jag hade lust att skrika och slita av mig håret varje gång någon sa att vilka änglar till barn du har. Är de alltid så här sams?
Nej de är små jäkla monster sa jag med ett leende stelare än stelt.
Då skrattade folk och trodde att jag skojade. Det gjorde jag inte.
Har aldrig varit mer allvarlig i hela mitt liv!

Men visst mitt i allt det där som har med syskon kärlek att göra så hade vi riktigt roligt tillsammans oxå.
För trots allt så älskar jag dom ju mest i världen och tycker om att umgås med dom.

Och tack världens bästa svärmor och svärfar för att vi fick vara med och dela eran stora dag och kväll❤