Ni fina:)

Jag vill bara säga ett tack för alla fina och peppande ord från er, här på bloggen,på Facebook och även öga mot öga. Det värmer ska ni veta.
Blir nästan lite rörd *torkar en tår ur ögonvrån* av att ni är så himla rara.
Jag tycker om er:)

Jag eller vi har valt att prata och skriva öppet om sjukdomen vi lever med och om hur det är att vara anhörig i en sådan situation.
För att jag behöver lätta mitt hjärta ibland när det blir tungt.
För att få fler att förstå hur det är att leva med en sjukdom i familjen.
Och för att kanske hjälpa någon annan i liknande situation.
För ibland är det så skönt att veta att man inte är ensam.

Under den tiden min älskade J har varit sjuk har jag inte fått någon särskild information från sjukvården utan jag har läst mig till hur den här sjukdomen är på egen hand. Blev väl tillslängd några broschyrer om ms men inte mycket mer.

Istället har jag hittat fantastiska bloggar om hur det är att leva med MS.
Människorna bakom dessa två första bloggar är
Anonyma men känns endå som vänner, trots att jag inte träffat dem och inte har en aning om hur de ser ut.
Er vill jag verkligen tacka för allt ni delar med er av.
Era bloggar inspirerar!
(kan inte länka med telefonen men kolla min flik bloggar jag läser)
Jag och min MS
Och
My story.

Och även
Tildas resa
och
Livets vägar
är två bloggar som inspirerar.
De berättar om hur det är att överleva stor sorg och om hur det är att leva med och kämpa mot cancer.

Jag tycker om er allihop!
Och ni är såna kämpar.