Om saknad efter det som var..

Vissa dagar gör sig saknaden efter nära och kära som inte längre finns i livet sig lite extra påmind.
Som nu när det är påsk.
Saknad som värker i hjärtat och gör att ögonen fylls med tårar även om man försöker att hålla emot.
Påsken var för mig nästan roligare än julen när ni fanns i livet. Det var mat och godis i mängder. Trevligt sällskap och skratt så magmusklerna värkte.
Det blir inte det samma utan er..
Tänk om jag bara kunde få prata med er i några minuter och berätta om barnens tokigheter. Ni skulle lyssna och skratta era härliga skratt som jag saknar.
Har ett videoklipp med dig lilla moster där du och lilla Nell är ute på promenad. Tittar ofta på det för att inte glömma din röst.
Du fanns alltid där för mig och mina barn. Du älskade dem som om de varit dina egna.
Och lilla mormor, vad jag saknar dig och all din goda mat.
Du fick aldrig träffa de två minsta, men dom hade älskat dig som jag.
Du fanns oxå alltid där för mig, närsomhelst.
Farmor och farfar, åh vad jag längtar efter er idag.
Många år har gått men sorgen och saknaden efter er är fortfarande stor.

Minnen och kort är det jag har kvar av er...
Nej nu ska jag torka tårarna och försöka att ge mina barn en lika minnesvärd påsk som ni alltid gav mig när jag var liten.