måndag 2 april 2012

Om uppstudsiga barn

Tre barn, tre viljor.
Wäää! För mycket viljor helt enkelt.
Är så trött på envisa, uppkäftiga barn just nu.( Kräks lite grann.)
En hemsk trotsålder har de hamnat i alla tre. Samtidigt.
Och mitt tålamod är inte vad det borde vara.
När man ber någon utav dom om hjälp så får man det fantastiskt trevliga svaret;
- Ska JAG?!?!
- Varför just JAG? Det kan väl du göra!

Åh jag har sån lust att slänga mig på golvet och skrika rakt ut!!
Alla tre är likadana, uppkäftiga små monster.
Och ja jag älskar dom mest i hela världen men från och med idag är det straffarbete som gäller här hemma.
Jag ska bli sträng så de saknar att ha en snäll mamma.
Goooo barnarbete!!!
Nu jäklar ska de kassa attityderna bort och om man vill ha/göra något roligt ska man allt få kämpa för det.
Ja så ska det bli.
Nu jäklar ska jag bli konsekvent( hoppas jag;)

10 kommentarer:

  1. Skicka dem till mig, en och en för en vecka så ska jag få ordning på dem :)

    Barn är jätteduktiga på att plocka fram föräldrarnas känslor och utnyttja det.
    Jag kör med belönings system, det funkar otroligt bra. Dock jag märker att min son kan ibland få slarv och otålighet pga min hälsosituation, han vill inte heller anstränga sig i skolan periodvis.

    Men det hjälper att sitta i lugn och ro och prata ut, låta dem förklara sig och få dem att lyssna, och tillsammans hitta på lösningar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh du får ta dom alla tre samtidigt om du vill;)
      Vi pratar mkt men de glömmer ju så fort...
      Kram vännen❤

      Radera
  2. Det här inlägget kan jag inte låta bli att gilla! Igenkänning:) Och vissa tider måste man bara få vräka ur sig - för ibland är verkligen barnen små monster!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sååå underbart att höra att det finns fler som har monsterbarn;)
      Älskade såklart men jobbiga som tusan ibland!

      Radera
  3. Joo,men...Små goa uppkäftiga monster trots allt skulle jag tro ;)
    /Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo då helt underbara men väldigt duktiga på att driva sin mamma från vettet;)
      Kram❤

      Radera
  4. Hihi...de testar...jag lovar:). Små barn små bekymmer...och du vet resten:).
    Mina har jag pratat med massor och det hjälper...prata prata. Nu är det bara mig det är fel på...:).
    Kramar om dig och kul att du är här igen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad märkligt, här är det bara mig det är fel på oxå;)
      Vi pratar och tjatar oss blå..
      Kram vännen❤

      Radera
  5. Usch ja, hur orkar man alla gånger? Min tjej, snart femton, har testat mig till bristningsgränsen i tre år nu. Jag ser en ljusning och är så lättad vissa kvällar att jag gråter i duschen. Det är tur att man älskar dom ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaa det är tur för dom att dom är älskade;)

      Radera

blandade inlägg