10 år! Var har tiden tagit vägen?
Känns som igår du var alldeles liten och nyfödd.
(Eller liten har du ju aldrig varit, du vägde ju nästan fem kilo när du föddes.)
Men tiden har gått galet fort.
Du är så himla duktig och godhjärtad.
Jag vet nog ingen snällare och finare än du.
Den här dagen för tio år sen minns jag med värme och samtidigt en känsla av rädsla.
För jag minns skräcken när du föddes, då du inte andades och var helt livlös.
Jag har nog aldrig varit så rädd som jag var då.
Läkare och sköterskor sprang iväg med dig i en rasande fart.
Men du var en kämpe och envis redan då.
Och det är jag så tacksam för.
Du har alltid haft bråttom att lära dig saker och alltid varit (lite för) orädd.
Många blåmärken har det blivit under åren då du gjort först och tänkt sen.
Men det är sån du är.
Min busiga unge❤
Jag älskar dig så det gör ont i hjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar