att ge sig är också ett sätt att vinna en kamp

Jag har vunnit en liten kamp här hemma.

En kamp som visserligen bara pågick i en dag,men som var nog så tröttsam. Att ge sig in i kamp med den envisaste lilla människa(läs Nelly) som finns är inte lätt!

Missförstå mig inte,jag älskar hennes envisa sida men ibland riktas den lite fel.

Som just den här dagen.

I onsdags var vi hos en ortopist och kollade hennes syn,hon såg verkligen dåligt, det konstaterades.

Runt till alla optiker i hela vår lilla stad för att välja bågar,hon är kräsen min lilla tjej.

Men en timme senare hade hon iallafall bestämt sig för ett par lila snygga bågar och glasögonen beställdes.

Dagen efter är de klara (snabbt jobbat!)och vi hämtar dom glatt.

Men sen händer det något.

Nelly VILL INTE ha fula glasögon!

Hon hatar mig för att jag beställt dom åt henne.Och diverse andra ramsor som inte passar sig i skrift...

Jag försöker ta det lugnt och säga;

-Men du har ju valt dom själv,du är jättefin! Du passar så bra i dina nya,fina glasögon!

Men inte hjälper det.

Så jag tar till alla medel jag kan komma på,jag tjatar,hotar och mutar.

Men inte hjälper det heller.

När hon har skrikit och gapat en stund så tappar jag mitt tålamod,tyvärr hamnar jag ganska fort på hennes nivå!

Vi skriker åt varann: SLUTA SKRIK,FÖR TUSAN!!!!!

Jaha åh vad moget och jag kallade mig för vuxen?

Efter en stund sansar jag mig och tänker nähä men se dåligt då,unge. Men jag säger det inte högt.

Dagen efter är det dax för skola,gissa vad som händer?

Nelly har sina nya fina glasögon på sig HELA dagen.

Kommer hem glad och nöjd för att de utan glasögon tyckt att hon var fin och de som hade glasögon ville ha likadana.

Viktigast av allt nu använder hon glasögonen.

Att ge sig är också ett sätt att vinna en kamp!

(Men barnet i mig skriker lyckligt,; -JAG VANN!! JAG HADE RÄTT!! JAG FICK SOM JAG VILLE!!)