att lära av sina misstag

Kaffe och choklad i mängder,fint väder och finfint sällskap. Inte mycket att klaga på  en dag som denna.

Ja, om man inte är sugen på att göra en analys av ena barnets för dagen extremt aviga och tjatiga humör.

Hon växer väl upp så det blir det folk av henne också. 

Någongång. Får vi hoppas.Verkligen.

Hon är vansinnigt älskad såklart, jag älskar att umgås med henne och att bara lyssna på alla kloka ord som ramlar ur hennes lilla mun.

Snart fyller hon sju år,men ibland undrar jag om det där otäcka treårs trotset stannat kvar hos henne?

Hon har aldrig någonsin kunnat tjura eller gnälla till sig något som hon vill ha eller göra.

Jag har stått fast vid att vill man ha/göra något så får man uppföra sig bra.

DET vet hon.

Men endå måste hon fortsätta att testa gränser.

Det tjuras och gnälls,skriks och gapas.

Och tänk att idag ÄR jag den där vuxna jag vill vara.

Jag skriker inte tillbaka,tjatar inte,hotar inte och mutar inte.Tålamodet är tillbaka.

Bra va?

Man ska ju lära sig av sina misstag,har jag hört.