Vissa dagar minns man extra mycket. Som fredagar den trettonde.
Visst skrock säger ni och det må va hänt. Dagar blir vad man gör dom till,men vissa saker kan man inte styra över.
Som just fredagar den trettonde.
Så länge jag kan minnas har jag nog alltid varit lite drabbad av otur och framför allt just fredagar den trettonde.
Och då är jag inte ens särskilt skrockfull.
Förutom att jag spottar tre gånger när jag ser en svart katt gå över vägen, jag lägger inte nycklar på bordet, jag går inte under stegar och jag fäller inte upp paraplyer inomhus( eller okej då lite skrockfull är jag väl kanske då)
Men de senaste åren har varit lite för mycket just fredagar den trettonde.
Om jag inte minns fel fick J sin MS diagnos just en fredag den trettonde.
För ca två år sen följde jag med min cancer sjuka moster till Linköping för att hon skulle få strålbehandling.
Det blev hennes sista resa då hon föll i koma på hemvägen och dagen efter fanns hon inte längre i livet.
Det var en av de värsta dagarna i hela mitt liv. Min älskade moster som alltid funnits där. Som varit en extra mamma åt mig i hela mitt liv.
Fy vad saknad hon är.
Hon fattas mig!
Sen har vi ju dagen idag oxå. Den började ju hyfsat, förutom att J inte mått så bra.
Kom hem från jobbet och tänkte att ja för en gångs skull så har fredagen den trettonde varit helt okej.
Men så fel jag hade!
J blev sämre och sämre och fick ännu mer värk. Till slut gick det inte att undvika, han tog sig till sjukhuset för att få hjälp.
Efter några timmar här hemma fyllda med oro kom han hem igen min älskade man.
Men fick han någon hjälp då?
Nja vet inte riktigt om man kan kalla det hjälp.
Läkaren tittade i J;s journaler, ingen undersökning, suckade och skickade hem honom med en påse värktabletter!
Ja vilken fantastisk sjukvård vi har?
Och nämnde jag att det är fredag den trettonde idag?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
blandade inlägg
-
Tänk att man aldrig kan få vara riktigt glad några längre stunder... Var med idag när J träffade sin neurolog. Efter undersökningen konsta...
-
Ibland gör det så ont i hjärtat när man lever med sjukdom. Så ont så det nästan går sönder. Ont för att J har så ont och mår så dåligt, fö...
-
Ikväll lättar jag mitt hjärta här, det börjar bli tungt. Jag struntar i att jag blottar alla mina tankar jag bär på i tysthet,för det bara ...
-
Snart har ett helt år gått sen du kom in i våra liv lilla hund. Vi som aldrig mer skulle ha en hund. Det bestämde vi när vi var tvungna att ... -
Ibland chockar mina barn mig! Som just i detta nu. Dom sitter på övervåningen och leker. Tillsammans! Med varandra! Och dom har kul, skr...
-
Det blir glest mellan inläggen här nuförtiden, hoppas ni inte förväntar er mer. Bloggen, jag och livet går på halvfart nu. För tiden räcker...
-
Jag har fått en lampa som jag försökt skruva ihop. Gick inte bra. Inte alls! När jag äntligen fick upp fanskapet i taket, så lös den inte! ... -
Är trots allt en ganska bra dag, fast måndagsångesten sakta kryper sig på. Hade tänkt mig en lång sovmorgon men inte! Kvart i sju, klarva... -
På kvällarna när alla lagt sig har man tid för lite eftertanke.Känslorna man trycker undan på dagarna för att vara pigg, glad och en bra mam...
-
Mycket händer denna veckan,vi fyller visst år både mannen och jag. Sen är det dax för mannen att få sina cellgifter mot MS:en igen,på torsd...
Oj vad sorgligt! Mycket otur. Det gör ont att läsa. Hoppas J mår bättre.
SvaraRaderaJag råkar ha otur oavsett vilken dag det är på året...
Angående din fråga till mig, jag vill inte svara i bloggen. men jag kan berätta sen vid annat tillfälle.
Hoppas ni kan ändå ha en trevlig helg. Kramar
Hej:)
RaderaNej han mår inte bättre men han är hemma iaf. Det känns viktigast att han är hemma och inte på sjukhus.
Du behöver inte svara om du inte vill jag är bara så nyfiken av mig och så tycker jag att det är så spännande med språk och andra länder och deras kulturer. Hoppas du inte tog illa upp av min nyfikenhet.
Hoppas du mår lite bättre nu.
Och trevlig helg till dig oxa
Jag tog absolut inte illa upp. :) Hemma är bäst och jag hoppas att J ska återhämta sig så bra det bara går! Kramis
RaderaSå jobbigt jag förstår precis... vad hände? Jag har aldrig råkat ut för det pga min ms att jag besökt sjukan akut. Jag hoppas nu att allt blir bra för er och så klart för honom...vi är ju märkeskollegor...MS.
SvaraRaderaGästblogga du får skriva om precis vad du vill och du malar mig det sen lägger jag in det och givetvis så länkar jag till dig att det är du som skrivet det. Du är den enda jag frågat. Hoppas du vill du verkar vara så go och hela din familj.
Varmaste kramarna
P.s har inte frågat...men var bor ni?
Vet inte riktigt vad som hände. J har nervsmärtor troligtvis pga MS;en. Läkarna är inte riktigt säkra, det vi vet är att han har en svår och komplicerad typ av sjukdomen.
SvaraRaderaJag skickar ett mail så fort jag är klar, ev i morgon em.
Klart jag vill, det känns som en ära:)
Tack för dina fina ord:)
Vi bor i lilla Västervik.
Kära Zandra, har ni tänkt på att be om andra opinion? att experter på annan sjukhus (typ Karolinska) tittar på honom? Tänker på er och hoppas det går att göra nåt. Kram
SvaraRaderaVi funderar på att be om en tredje, Västerviks sjukhus gör inte allt för mycket för att hjälpa för att säga det på ett snällt sätt! Vi har även varit i Linköping, tack vare dom fick J igenom att få testa cellgifterna. Men snart är det nog dax att vända sig någon annanstans. Tack för omtanken:)
RaderaKikar in och önskar dig en trevlig lördag! Hoppas ni har det bra och att J mår bättre. Stort tack för ditt fina mail. Jag mailar och skriver här på bloggen när jag lagt in ditt gästinlägg. Så bra skrivet blev så rörd.
SvaraRaderaVarma kramar
Önskar dig detsamma:)
RaderaLäget är oförändrat men vi kämpar på!
Och tack för dina fina ord både här och i mailet:)
Jag har haft turen att aldrig ha otur fredagen den trettonde :-) Hoppas din J snart känner sig bättre!
SvaraRadera