Att fördriva lite tid

Oj så det kan gå!
Redan lite uttråkad fast endå nöjd med att va ledig.
Inne på tredje kannan kaffe och så
har vi sytt en käpp zebra av en gammal strumpa. Just det så har jag klippt mig oxå.
Vad tycks?

Vår på G❤

Alltså det här med att spara lite semester är ju en kalas bra idée.
Barnen sportlov- jag ledig, så underbart!
Ingen klocka som ringer och stör när man sover som bäst.
Vi sover helt enkelt tills vi vaknar.
Vilket blir vid nio, tio.
Sen en massa kaffe i lugn och ro, lång frukost tillsammans varje dag.
Och idag skiner solen och min termometer visar +4.
Yes tror minsann det är vår på G!
Och vad passar bättre då om inte en tulpanbukett på bordet?
Och en promenad så man kam lyssna på fågelkvitter och njuta av solen!

Härliga barn

Mitt hem har övertagits av små söta grabbar. Här spelas Xbox för fullt.
Jag och J har blivit förpassade till övervåningen.
Vissa är dock mindre glada, för är man lillasyster får man inte alltid vara med.
Och min hall, vad hände med den? Den var nyss välstädad!
Men vad gör väl det,
Barnen har roligt iallafall:)

So sorry

Åh jag känner att jag måste be er om ursäkt för att jag gjorde er oroliga.
Det såg värre ut än vad det var. Men det var inget som inte gick att åtgärda.
Men jobbigt var det pga fobier som jag har. Alla har vi ju fobier, mer eller mindre. Och jag råkade på min allra värsta fobi igår. En sån som skapar panik i mitt inre och ger mig ångest och andnöd. Tur att sånt inte händer allt för ofta. Idag är problemet löst och jag mår bra igen.
Tack alla söta fina ni för era gulliga kommentarer:)
Puss och kram❤

Ingen bra start..,

Ledig nu då.
Känna sådär med tanke på att en av mina värsta mardrömmar och fobier har blivit verklighet.
Berättat mer när jag känner mig redo att avslöja vad det handlar om.
Önskar er alla en bättre kväll än vad jag har:(

Snart lov för mamman oxå:)

Två dagars jobb den här veckan.
Känns som något man skulle kunna vänja sig vid.
En dag kvar att jobba sen tar jag sportlov med mina barn.
Eller sport, snarare slappare och spel lov.
För så ser planen ut.
En vecka(nästan) till att umgås och bara få göra roliga saker.

Ungarna älskar att spela på sitt nya Xbox.
Och jag som aldrig gillat sportspel är tydligen asbra på NHL spelet vi nyss köpt. Och när man är asbra på något så är det ju kul:)

Måste bara komma ihåg att köpa öronproppar!
Lilla Nell är näst intill döv efter öroninflammationen. Hon pratar väldigt högt och ljudet på tv;n är näst intill outhärdligt.
Någon som vet hur lång tid det tar innan hon hör igen?
Vi kämpar med att få henne att blåsa ballong med näsan, ett jättebra partytrick;)
Nej då det ska tydligen tryckutjämna eller bad det nu heter?
Ha en fin kväll❤

Söndagsmys

Och så kom snön igen.
En stund på dagen så kändes det som vår i luften.
Men vi har lite söndagsmys inne istället.
Nelly spelar NHL på Xbox, jag läser bloggar och dricker kaffe igen. Så har vi tänt många ljus i mina fina nya ljuslyktor.

Sweet Sunday

Vi har haft sovmorgon, hur skönt är inte det?!
Idag blir en sådär härlig dag när alla bara gör det dom vill. Inga måsten alls.
Nell myser på sitt rum, Anthon spelar på sitt nya Xbox, Fanny sover fortfarande och J och jag dricker kaffe.
Det drippar och droppar utanför, snön smälter bort mer och mer. Snart blir det nog lite ras från taket.
Snart vår hoppas jag. Inte för att jag har så mycket emot snö men man tröttnar fort på den.

Så skönt det är att vara hemma. Syskonkärleken blir inte lika påtaglig här;)
Eller så får man lite mer tålamod hemma.

❤Kärlek och manodepressiva barn❤

Tänk att en tågresa ensam med tre barn, ett bröllop, himla massa trevliga människor,massa god mat, tårta och (kanske lite för mycket) rött vin, för lite sömn kan göra en helt utslagen!
Jag ligger i min säng och dör litegrann av trötthet.
Men ett väldigt vackert bröllop var det.
Två underbara människor som lovade varandra evig trohet. *torkar en tår ur ögonvrån*
Tänk vad underbart när man hittat sin alldeles egna pusselbit.
Så himla fint och så mycket kärlek.
Önskar er all lycka❤

Så är jag lite stolt över att jag överlevde resan med mina barn som turades om att bli manodepressiva med jämna mellanrum. Vi snackar humörsvängningar som heter duga här.
Tjat,hot,ett och annat slagsmål.
Ja jag var inte inblandad i något utav det. (vi kan kalla mig för åskådare den här gången.)
Nej då det skötte de så himlans bra själva. Helst när ingen annan än jag såg oxå.
Jag hade lust att skrika och slita av mig håret varje gång någon sa att vilka änglar till barn du har. Är de alltid så här sams?
Nej de är små jäkla monster sa jag med ett leende stelare än stelt.
Då skrattade folk och trodde att jag skojade. Det gjorde jag inte.
Har aldrig varit mer allvarlig i hela mitt liv!

Men visst mitt i allt det där som har med syskon kärlek att göra så hade vi riktigt roligt tillsammans oxå.
För trots allt så älskar jag dom ju mest i världen och tycker om att umgås med dom.

Och tack världens bästa svärmor och svärfar för att vi fick vara med och dela eran stora dag och kväll❤

Natt utan sömn

Ligger i en säng långt ifrån hemma och kan inte sova. Ligger och lyssnar på snarkande, sömnpratande och pruttande barn. Himla mysigt men det luktar inget vidare!
Men vad jag skulle vilja sova. Ögonlocken är tunga och kroppen trött.
Ja men sov då tänker ni säkert nu.
Men så enkelt är det ju inte.
Kan helt enkelt inte sova borta.
Jag vill ha min säng, mina lakan och framför allt min man jämte mig.
Miss you alot darling❤

Underbara duktiga ungar!
Guud vad roliga ni är!
Jag älskar att umgås med er.
Jag har så ont i magen av skratt nu så nu måste vi nog äta lite mer godis så vi får annat att tänka på. Ja i sängen äter vi och kollar på film. Lovely lovely❤

Fredag❤

Dricker just nu mitt morgonkaffe.
Två av tre barn är i skolan, äntligen börjar de friskna till. På tiden. Verkligen.
Kvar hemma är Anthon, han har den envisaste hostan så han får en extra dag hemma.
Jag borde egentligen ta tag i dagen och sätta lite fart, för jag har verkligen lite att stå i idag.
Men kaffet är så gott och stolen är så skön att sitta på så jag blir nog kvar här en stund till. Mera kaffe!
Måste ha tappat min stresskänsla helt,känner inte någon som helst panik inför allt som måste fixas idag.
Vad har hänt? Jag som brukar bli stressad för minsta lilla!
Tänker att det ordnar sig nog.
För det är ju fredag idag, bästa dagen på hela veckan!
Hoppas ni får en fin helg❤

Framförhållning

Är ett ord som jag inte är så bra på.
Vi ska på bröllop imorgon. Min kära svärmor ska gifta sig.
Inte vet jag vad tre av fem i familjen ska ha på sig.
Inte heller har jag funderat ut någon present. Eller jo fast jag har inte köpt den än.(sorry svärmor;)
Inte heller har jag packat inför hotell övernattningen.
Så att vi kan väl säga att jag har lite att stå i imorgon innan vi åker!
(Tur att de ska gifta sig sent på eftermiddagen.)

Men jag brukar ju vara ute i sista minuten. För det blir ju aldrig som man planerar i allafall.

Så att ikväll tar jag det lugnt och tar ett glas vin eller tre och laddar för en stressig men väldigt rolig dag imorgon:)

Vissa dagar är bättre än andra.

Vissa dagar är tråkiga.
Allt kan ju inte vara bra jämt.
Men så kommer de där bra dagarna.
Guldkornen i tillvaron.
Idag är en sån dag. En med guldkant.
En sån som bara flyter på och allt man gör blir bra. Visst hemmet ser ut som ett slagfält för tre i familjen är sjuka.
Nelly hade ett surt utbrott på morgonen för att hon var det enda barnet i familjen som skulle till skolan.
Men resten av dagen har varit underbar, näst intill perfekt!
Jag är så lycklig över att jag har min familj.
Och jag är så lycklig över att jag har mitt roliga jobb med fantastiska kollegor.
Ett jobb där jag får vara delaktig och utvecklas och där jag får vara med att utveckla andra.
Herregud vilken tur jag har!
Jag som inte ens tagit studenten och i mångas ögon fick barn alldeles för tidigt.
Något jag aldrig i en endaste sekund har ångrat.
Helt nöjd med tillvaron idag:)
Kramar till er alla!

fina paket

Oj då vad vi har ätit gott och fikat gott hela långa dagen.
Imorgon kan jag nog rulla till jobbet minsann.
Och små hemmagjorda paket har jag fått av mitt lilla dövöra.
En finger virkning som ska vara ett hjärta och två målade stenar.
Hon tycker nog om sin mamma lite iallafall.

❤

Vi firar inte alla ❤ dag något särskilt hemma hos oss.
Förutom att vi brukar äta lite extra gott och fika en massa.
Idag blir det hemmagjorda vanilj❤ och kaffe i mängder!
Hur firar ni denna dag?

Att uppskatta det man har

Jaha så var det alltså dax igen.
Två av tre barn är sjuka.
Storasyster och lillebrors (o)tur den här gången.
Hosta,feber och halsont.
Och stackars lilla Anthon som får sådan hemsk förkylnings astma.
Misstänker att det inte blir mycket sömn inatt.
Men av vissa tvprogram får man perspektiv på saker.
Vanliga förkylningar ÄR ju faktiskt inte så mycket att gnälla över.Det finns ju de som har det mycket värre.
Har tittat på Sofias änglar med lilla Nell.
Torkat tårar med jämna mellanrum.
Det är ett program som berör en enda in i själen.
Förra programmet om Elisabeth, vars blogg jag följer, var så vackert men endå så sorgligt. Tänk att leva med vetskapen om att du är döende och ska lämna dina tre barn.
Fantastiska Elisabeth!
Vilken kämpe.
Och nu ikväll om en familj som förlorat det käraste man har. Sitt barn.
Hur överlever man något sånt?
Fantastiska människor.
Livet är så orättvist.


Är så tacksam för allt jag har.
Tre underbara barn och en underbar man.
Visst vårt liv blev väl inte allt som vi tänkt och planerat pga av sjukdomen vi lever med. Men vi har varandra.
Även om det är en kamp och en sorg ibland att leva med sjukdom. En sjukdom där du ser den du älskar bli sämre och sämre.Som gör att vi inte kan göra allt tillsammans.
Men vi älskar varandra över allt och det finns inget finare för mig än min älskade familj.

Halvdöv

Okej ni som hänger med här har ju inte kunnat missa att lilla Nell haft öronproblem.
Hon mår bättre nu men oj vad dåligt hon hör.
Imorse när jag vakande stod hon på toa och tittade sig i spegeln
- God morgon lilla Nell, sa jag.
-Men jag gör ingenting! fick jag till svar!

Senare frågade jag om hon skulle äta frukost och fick till svar att det är kallt och snö ute.
Vad nu det har med saken att göra?

Just nu plågas jag av musik på högsta volym från hennes rum( hon har INTE bra musiksmak vill jag lova) för hon HÖR inte annars, suck!
Och enligt henne så hör hon inte ens lite dåligt utan det är bara att hon stoppat bomull i örat för att det inte ska rinna blod och var i hennes hår.
Mm just det skyll på bomullen, det är faktiskt ingen skillnad med eller utan bomull.
Dessutom så skriker hon när hon pratar för hon HÖR ju tydligen inte vad hon säger.
Som hon spelar och skriker gör hon nog resten av familjen halvdöva oxå!
Nej nu ska jag nog gå och stoppa bomull i öronen jag med.
Ha en underbar söndag:)

Idag, fast för femton år sedan

Tjoho det är ju lördag idag=)
Dottern fyller som sagt 15 år idag.
Vi firade henne förra helgen här hemma då det är pappavecka den här veckan.
Kan inte riktigt förstå att vid den här tiden för femton år sedan låg jag på BB med en alldeles underbar liten krabat vid min sida. Det känns inte alls som det var så länge sedan för jag har det så färskt i mitt minne.
Jag är ju så himla glömsk annars och minns ju knappt vad jag gjorde igår.
Men just denna dag för femton år sen minns jag att det var väldigt kallt och mycket snö.

Den 10/2 hade jag varit hemma hos mamma och fikat på förmiddagen.
Klagade lite på ont i magen men jag trodde ju inte att det var dax än,trots att jag gått tre dagar över tiden.
Jag trodde ju liksom att jag skulle vara gravid hela livet,även om barnmorskan sagt att det aldrig hänt förut.
Att barnet stannade kvar i magen alltså,men någongång ska väl vara den första tänkte jag!
Jag gick hem till min lilla lägenhet och lagade mat.(minns till och med att jag gjorde potatismos och ugnsstekt falukorv för första gången i mitt 17-åriga liv)
Maten smakade inte riktigt pga magvärken,men inte skulle jag föda barn inte!
Timmarna gick och det onda gav inte med sig så till slut gav jag upp och ringde till förlossningen.
-Kom hit nu! sa dom.
Så jag tog på mig mina skor och gick(undra hur jag tänkte där?) upp till förlossningen.

Packade inte ens någon väska för jag skulle ju inte föda barn än.
Då var klockan tolv på natten.
Värkarna kom tätare och tätare på vägen dit så jag stannade i varje litet gathörn och andades.
Kom fram till förlossningen och väl där stannade värkarbetet upp en stund.
För att sedan sätta igång igen med full kraft.
Hann med en ryggmärgsbedövning efter att jag hotat med att antingen hoppa ut genom fönstret eller strunta i allt och gå hem igen.
Tio i tio kom hon  iallafall efter att en jättestor sköterska hängt sig över min mage för att hjälpa till.
Det gjorde sjukt ont i revbenen minns jag.
Min lilla lilla fina tjej=)
3650 gram tung och 50 cm lång.
Vilket underverk!
Älskade,underbara unge <3

Till min älskade unge

Idag fyller min största tjej 15 år. Jag kan inte förstå var tiden har tagit vägen.
Min lilla tjej blir stor på riktigt idag.
Älskade, älskade unge!
Du var den ljuvligaste lilla bebis man kan tänka sig.
Du åt och sov och när du var vaken var det alltid glada miner.
Mitt största bekymmer var att du inte hade något hår, tänk om det aldrig skulle börja växa och du skulle få vara flint hela livet?!
Men det ordnade sig ju, håret började växa till slut och du slapp vara flint.

Känns nästan som igår du var så liten och fick mardrömmar av Scooby Do.

Undrar om du kommer ihåg att du lovat att du ska bo hemma hos din mamma hela livet? Ett löfte du gav när du var tre förstås. Men det gäller väl iallafall va?

Hoppas du får världens bästa födelsedag idag:)
Jag älskar dig världens finaste Fanny .

What a night!

Så trött och sliten man blir av att ha sjuka barn.
Inga panodil hjälper mot det onda lilla Nell har i sina öron så ni kan ju tänka er hur natten varit...
Och nu på morgonen har hon ont i magen av penicillinet.
Jippie, lite som att välja mellan pest eller kolera!
Jag är hemma från jobbet och vabar
idag(igen!!!)
Ser inte fram emot lönen jag får nästa gång, för jag har många sjukdagar själv plus asmånga vab-dagar.
Kommer få en skitlön, suck!
Usch tänk att man ska behöva oroa sig för pengar när man blir sjuk.
Skulle gärna kunna tänka mig att vinna lite miljoner på lottot som vi spelar på, jag och två kollegor.
In my dreams!
Misstänker att det blir dåligt med fredags myset här ikväll, vi är nog för trötta. Men det räcker ju att bara umgås.

Lilla duktiga unge!

Efter en helvetes natt med galen värk i sitt lilla öra och många tårar är hon trött min lilla tjej.
Var på vårdcentralen och läkaren förstod att hon hade haft väldigt ont.
Nu har det iallafall värkt hål. Det rinner blod ur hennes söta lilla öra. Och penicillin har hon fått. I tablett form som hon själv önskade. Tre tabletter tre gånger om dagen i en vecka, känns som en riktig hästkur för den lilla kroppen.
Men hon tar sin medicin så duktigt, stor tjej:)
Men hon är så trött, vi har myst ner oss i soffan och på två sekunder så somnade hon min lilla sjukling.
Finns inget mysigare än att ligga jämte och lyssna på hennes små snarkningar.

Öroninflammation

Det där Lilla tjatmonstret som var här hemma igår, ni vet hon som pratade oavbrutet från att hon vaknade tills hon somnade.
Hon var visst inte så kry som hon verkade vara.
Inatt fick hon öroninflammation, min lilla pratkvarn.
Inga panodil hjälpte mot det onda.
Fy vad man känner sig maktlös.
Så idag blir det en tripp till farbror doktorn.
Oj vad roligt jag har på mina lediga dagar;)

Skickat från min iPhone

Alltså

nästa gång jag säger
-Guu' så skönt att vara ledig i två dagar!
Så skjut mig tack!
Det är inte skönt att vara ledig.
Inte alls.
Det inser jag nu när femte maskinen tvätt är tvättad, tredje maskinen disk är diskad, storkoket står och puttrar på spisen,hemmet glänser efter storstädningen och jag har ett berg av sopor att gå ut med och jag är redan
helt slut!

Att lilla Nell dessutom skulle lyckas att övertala mig att hon skulle stanna hemma idag för att hon kände sig krasslig ångrar jag bittert just nu!
Jättekul med en uttråkad sjuåring hemma som dessutom har drabbats av mundiarre, suck!
Om jag hade fått en peng för varje gång jag hört ordet mamma idag så skulle jag ta mig tusan vara ganska rik!

Idag känner jag att fördelarna med att jobba överväger,
*jag får betalt
*jag slipper höra tjat
*jag slipper tjata
*jag kan sitta ner och äta lunch utan att någon sitter och kommenterar hur jag ser ut när jag tuggar.
* jag kan gå på toaletten utan att någon följer med mig in och tjatar

Idag har lilla Nell pratat oavbrutet sen hon slog upp sina små blå så nu är mina öron lite trötta.
Så där så att de stängs av emellanåt
och man bara svarar ja när man hör ordet mamma.
Och det är ju oxå jävligt dumt att bara svara utan att lyssna på själva frågan.
Hittills idag har jag lyckats svara jag på om hon kunde få sy, baka, leka i stöklådan, klippa och klistra!
Jättebra att hon har fantasi men va fan ja har ju nyss städat!!
Så nu har jag lärt av mina misstag, resten av dagen ska jag svara nej hela tiden;)

Ni fina:)

Jag vill bara säga ett tack för alla fina och peppande ord från er, här på bloggen,på Facebook och även öga mot öga. Det värmer ska ni veta.
Blir nästan lite rörd *torkar en tår ur ögonvrån* av att ni är så himla rara.
Jag tycker om er:)

Jag eller vi har valt att prata och skriva öppet om sjukdomen vi lever med och om hur det är att vara anhörig i en sådan situation.
För att jag behöver lätta mitt hjärta ibland när det blir tungt.
För att få fler att förstå hur det är att leva med en sjukdom i familjen.
Och för att kanske hjälpa någon annan i liknande situation.
För ibland är det så skönt att veta att man inte är ensam.

Under den tiden min älskade J har varit sjuk har jag inte fått någon särskild information från sjukvården utan jag har läst mig till hur den här sjukdomen är på egen hand. Blev väl tillslängd några broschyrer om ms men inte mycket mer.

Istället har jag hittat fantastiska bloggar om hur det är att leva med MS.
Människorna bakom dessa två första bloggar är
Anonyma men känns endå som vänner, trots att jag inte träffat dem och inte har en aning om hur de ser ut.
Er vill jag verkligen tacka för allt ni delar med er av.
Era bloggar inspirerar!
(kan inte länka med telefonen men kolla min flik bloggar jag läser)
Jag och min MS
Och
My story.

Och även
Tildas resa
och
Livets vägar
är två bloggar som inspirerar.
De berättar om hur det är att överleva stor sorg och om hur det är att leva med och kämpa mot cancer.

Jag tycker om er allihop!
Och ni är såna kämpar.

När världen säger: - Ge upp! viskar Hoppet: - Försök en gång till!

Ibland gör det så ont i hjärtat när man lever med sjukdom.
Så ont så det nästan går sönder.
Ont för att J har så ont och mår så dåligt, för att jag inte kan göra så mycket för att hjälpa,för att sjukvårdens hjälp är obefintlig, ont för att barnen blir så oroliga och ledsna så de gråter.

Idag fick jag nog av att sjukvården är så (ursäkta språket nu) förbannat jävla nonchalanta!

Jag har sett min älskade ha så ont så länge nu och att han bara försämras,så jag ringde medicinmottagningen och frågade hur de kan hjälpa oss.
-Vi har gjort det vi kan fick jag till svar.
-Och du borde väl veta vid det här laget hur nyckfull MS;en är!
Åh vad jag blev arg! Vilket uselt jävla svar!
Jag förklarade att vi faktiskt inte fått något riktigt svar på om det verkligen är den svåraste formen av MS J har.
För ena gången får han kortisondropp mot skov, nästa gång heter det att han inte kan ha några skov pga ppms!
Nu får det vara nog!
För det kanske är så att det kanske finns någon bromsmedicin som kan hjälpa. Det hoppet kan ingen ta ifrån oss!
Eftersom vi inte kan få någon hjälp av er så kräver jag att vi får en second opinion! Ni får helt enkelt skicka en remiss till någon som kan mer!

Fick bara en massa dryga svar av den där jävla sköterskan i telefonen!

Innan jag la på så sa jag att om jag inte ser en remiss i min brevlåda snart så kommer jag att gå vidare med det här.
Jag är så galet jävla arg nu så jag vet inte var jag ska ta vägen!

Jag har valt mitt yrke för att jag älskar mode, lite ytligt kanske men jag älskar att jobba med det jag gör!
Att jag sedan får betalt för att göra det är ju en ren bonus.

Så då funderar jag om man väljer att jobba inom vården gör man det bara för att få sin lön i slutet av månaden?
Väljer man inte ett sånt yrke för att man vill hjälpa människor?
Eller är jag helt naiv som har trott att man väljer ett vård yrke för att hjälpa och stötta sjuka människor?

Jag vill svära långa, jättelånga ramsor med de fulaste ord jag kan, jag vill slå den där jävla dryga sköterskan på ett ställe där det gör riktigt ont och jag vill skrika högt till den där förbannade neurologen som verkar se det som en prestige fråga att skicka en remiss.
(Jag menar att om man inte kan eller vet så kan man väl ta hjälp av någon som kan och vet mer?)

Men jag svär inte så långa ramsor, jag slåss inte eller skriker för det kommer man ju ingen vart med.
Jag väntar ett tag på remissen och kommer den inte illa kvickt så får jag vidare!
Först till verksamhetschefen och hjälper inte det så blir det att ta kontakt med patientnämnden!
Så det så.
Jag tänker inte ge mig någongång!
Jag tänker kämpa med allt medel jag kan.

Jag tror vi stannar inne idag

Termometern har fått spelet och tappat sitt komma tecken;)

Vinter och snö i all ära, gillar ju snön men inte kylan.
Vi stannar inne idag.
( ja jag vet att det är kallare på sina håll men det här räcker liksom för mig)

Skickat från min iPhone

Vi firar och lurs

Idag ska vi fira femton(!!!) åringen här hemma. Ca en vecka för tidigt men det är pappavecka när hon fyller så vi tjuvstartar lite.
Åh det ska bli så roligt att se hennes min när hon öppnar sina paket!
Vi har ett ess i rockärmen nämligen:)
Vi gillar att lurs lite,jag och J,så hon kommer att bli såå överraskad på ett bra sätt. (ja vi har lite elak humor)
Hon har önskat sig ingenting som vanlig... Suck inte lätt då!
Men så frågade jag
-om du får önska vad som helst utan att bry dig om vad det skulle kosta?
-Jo en iPhone 4S, sa hon då.
(ödmjuka lilla unge som tänker på kostnaden, klok tjej det där! Sa jag att hon är lik sin mamma?;)

Och det är precis vad hon får, fast vi har sagt att det är på tok för dyrt!
Fniss!
För att göra det hela liite mer spännande lånade vi kartongen till sonens samsung galaxy telefon och där i la vi en mascara och en sten för att få lite tyngd. Det paketet ska hon få öppna först.(Till saken hör att hon absolut sa att en sån telefon ville hon absolut inte ha.)
Så roligt att se hennes min när hon öppnar och tror att hon har fått enligt henne en skittelefon:) men det är ju ingen telefon utan bara en sketen liten mascara.
Sen ska vi ge henne det riktiga paketet.
Åh vad vi gillar att lurs:):)
Hon kommer att bli så glad,så glad!
Till slut iallafall:)
Just nu tror jag att jag ser fram mer emot paketöppningen än vad hon gör själv.
Bilder på hennes miner kommer jag lovar!
Men var har femton år tagit vägen???
I really don't know!

10 frågor

Hittade den här utmaningen hos livetsvägar.


1. Vad gjorde du för ca 10 år sedan?

Oj den var svår,minns ju knappt vad jag gjorde igår.

Men om jag räknar bakåt så antar jag att jag bodde i ett hus på landet och nyss fått veta att jag var gravid för andra gången.

(det jag inte visste då var att det var en dunderklump som växte i min mage.För så där sju månader senare kom 5-kilosklumpen Anthon.Minns också att jag var stor som ett hus under den graviditeten. Har aldrig vägt så mycket i hela mitt liv!)

2. Vad gjorde du för ett år sedan?

Som sagt,very bad minne.

Kan inte minnas att jag gjorde något annat än vad jag gör idag.

Försökte nog även då få livspusslet att gå ihop med jobb,barn,familj,vänner och tid!

3. Fem snacks du gillar?

Bara 5?!?!

Okej då,

choklad

pringels chips

torr rostade jordnötter

djungelvrål

eller jag gillar ju nästan allt salt godis.

4. Fem sånger du kan hela texten till?

Very bad minne igen!

Men några kan jag som

Herreys gyllene skor (sen jag var liten,jag loovar)

My name is Luka (Susan Vega också sen jag var liten)

jag kan nog säkert fler men jag minns inte just nu.

Och ja jag vet att jag inte hade inte den bästa musiksmaken som liten.

5. Fem saker du skulle göra om du var mångmiljonär?

Shoppa

Shoppa

Shoppa

Dela med mig till familjen

Skänka pengar till olika välgörande ändamål.

(Yes I like shopping)

6. Fem dåliga vanor?

kan inte komma på fler än tre

kanske en aning för pedantisk i mitt hem

äter för mycket gott

sitter nog lite för ofta med iphonen i handen(man kan ju googla allt;)

Om ni frågar min man så har jag säkert fler;)

7. Fem saker du gillar att göra?

Helt utan inbördes ordning;

Baka

Laga mat(är nog ganska bra fru-material)

Umgås med vänner och dricka vin

Inreda och göra om i mitt hem

Umgås med familjen

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i/eller köpa?

Onepiece!

Skor med klackar,inte för att det är fult,tvärtom, jag kan bara inte hitta balansen i ett par såna skor.

Päls!

Skinnbyxor

Träskor!

9. Fem favorit leksaker?

Iphonen

Datorn

Hammare och spik

Roller och pensel

Målarfärg och tapeter

10. Tio personer jag vill se göra denna utmaning?
Äh alla som vill,låna´n bara.
Fast om jag måste välja,gärna ni som är på min blogglista(oops,då blev det fler än tio).

Ja men god morgon då

Mm visst skönt att vara ledig så här på helgen. Men tänk om man fick sova lite oxå på morgonen.
Och på natten.
Skulle vara rätt skönt faktiskt.
Och om man nu måste vakna alldeles för tidigt så skulle man ju kunna önska att man vaknade FÖRE barnen. Så man iallafall fick välja program på tv;n.
Typ som dr Phil eller så.
Men nej då klart att de är vakna och Disney kanalen är på. Jag hatar Disney kanalen!

Och så var det nattsömnen,

Åh vad bra det är när man får sova om nätterna, eller vad säger du J?
Jag känner mig sååå himla pigg och utvilad efter en natt bredvid dig.

Nae fy vad jag ljög nu, jag är helt dötrött!
Fy fan vad han snarkar alltså.
Eller pratar i sömnen.
Jag sparkar honom hårt på benen knuffar lite på honom varje natt för att han ska vara tyst.
Varje gång jag gör det så säger han
- ja vad vill du?
Som att det skulle kunna va nåt annat än att han kanske skulle vara lite tyst mitt i natten? (Jo förstår du älskling jag tänkte att vi kunde besämma vad vi ska äta till middag imorgon,för sånt brukar man ju väcka folk för om nätterna. Det är helt normalr,så gör väl alla?)
Efter alla dessa sömnlösa år tillsammans vill man ju bara hålla för munnen och näsan på honom.
Men det gör man ju inte. inte någon längre stund iaf

hej vad det snöar

Utsikt från mitt fönster





Okej jag är den förste som erkänner att jag saknat snön.

Det hör liksom till den här årstiden.

Idag önskar jag dock två saker.

Nr ett att jag fick vara ledig och mina barn också så vi kunde ge oss ut i pulkabacken

och ha snöbollskrig.

Nr två är att jag önskar att jag ägde en rånarluva.

Igår gick jag till jobbet och när jag kom fram hade jag de största köldutslagen i ansiktet.

Fy så jag såg ut!

Snart är det dax att ge sig iväg till jobbet,förresten vet ni vad vi fick in igår?

Bikinis och solglasögon.

Huttrade och rös lite när jag packade upp dessa varor, men snart är vi där igen.

Även om det just nu känns som en hel evighet

till sommar,sol och bad.

Ha en fin helg=)

och idag är en ny dag

Ja livet går upp och ner precis som humöret.
Ni som hänger med här måste väl nästan tro att jag har värsta sortens humörsvängningar.
Och det har jag väl ibland.
Men oftast är jag glad.
Och nöjd.
Och tycker att livet är ganska bra,
även om det har varit lite deppigt  här ett tag nu.
Men svackor har man och så skönt det är när man tar sig upp ur en sån.

Idag känner jag mig pigg,för första gången på länge.
Har en harmoni i kroppen som jag inte känt på länge.
Tror att jag stannade upp i rätt tid och lyssnade på min kropp.

Visst det blir inte många pengar i plånboken när man är hemma sjuk,men det är ju faktiskt inte värre än att vi får rätta munnen efter matsäcken.(eller hur man nu säger?)

Idag är en ny och bra dag och jag tänker göra det bästa utav den.

Kramar!

Inte stark bara stryktålig

Undantryckt och undangömt men inte bortglömt.
Så fungerar jag.
Inte alltid och med allt. Men just nu.
För nu har vi fått så många tråkiga besked ett tag så istället för att ta in allt har jag valt att förtränga. Medvetet eller omedvetet vet jag inte.
Jag ser inte det jobbiga i vitögat på en gång.
Försöker hitta det som är positivt i det negativa. Går inte det så trycker jag bort jobbiga tankar och gömmer undan tuffa funderingar.
Men de finns där.
Kvar under ytan och de gror och växer sig större.
Och större...

Jag vet att er jag möter som frågar hur det är menar väl. (Jag vet det för jag ställer samma fråga själv.)
Det är vid dessa tillfällen jag stängt av helt.
Ett kort svar,
jo då det funkar, tack. Hur är det själv? Bort med fokusering på mig och vår familjs situation fort som tusan.
För tänk om det skulle brista?
Om gråten jag har inom mig skulle tränga igenom?

Hur skulle den som bara ville vara vänlig och fråga en vanlig fråga reagera då?

Just nu är jag känslig, känsligare än vanligt.
Nära till tårar hela tiden.
Det kan räcka med små saker.
Som att se en hel familj mamma, pappa och barn ute tillsammans på långpromenad.
Det är ju så vi oxå vill göra.
Tillsammans.
Hela familjen.
Inte bara jag och barnen.

Det gör lite ont men missuppfatta inte nu.
Jag är inte avundsjuk,missunnsam eller bitter.
Jag har accepterat att vi inte kan göra vissa saker. Så är det bara.
Men ibland gör det lite ont iallafall.

För jag vet att som barn är det så viktigt att vara som alla andra.
Vi kan inte ge våra barn det.
Att vara som alla andra.
Men vi ger dom det vi kan.
En massa kärlek och ett öppet sinne.
Vi lär dom att inte döma.
Alla är vi människor.
Som att inte döma en annan människa pga handikapp.
Det är inget konstigt för dom att vissa går med käpp.
För det har pappa oxå gjort.(ja han har tränat så han kan gå utan, min älskade kämpe:)

Nej på barns underbara vis är de mest nyfikna på vad som gjort att man går med käpp.

Det är jag väldigt stolt över, vi uppfostrar tre barn till att inte bli fulla av fördomar.
För fördomar begränsar en som människa.

Och nej jag är inte alltid så här deppig, jag har mina svackor bara.
Och då tröttnar jag på att hålla masken.
Så här ser mitt liv ut och trots allt är jag lycklig över min familj och allt jag har.

Det är den där förbannade sjukdomen som gör mig ledsen.
För den är så oförutsägbar.
Livet är inte särskilt rättvist, vi har alla våra kamper och våra ups and downs.
Vi blir nog inte starkare ju fler gånger vi får kämpa, bara mer stryktåliga.

Ta hand om er!